Inlägg #1: Postat: 2005-01-07 17:22:00
|
soilander |
Onekligen intressant. ;- Särskilt med tanke på att jag lär hamna i samma extrema militanta fack som många andra som bär fram gudsuppenbarelser. Men, men, believe it or not, så handlar det om Guds relation med svenska folket. Hög som låg. Fattig som rik. I Gamla testamentet så söker en svartsjuk Gud ständigt efter gemenskap med Israel. På samma sätt är det med Sverige.
|
|
Inlägg #2: Postat: 2005-01-07 17:33:00
|
soilander |
Sedan att Han rör om i grytan, i sin skapelse, är ju inget som borde förvåna någon. Han har fullständig äganderätt över allt, som C S Lewis skriver. Det enda vi äger är vår fria vilja. När människan väljer bort Gud/Jesus så tappar han till slut tålamodet. När absoluten Gud tappar tålamodet är jag glad om jag själv vinner mitt liv som ett byte. Svartsjukare Gud får man leta efter. ;- P.S. Det är bara se exemplet judarna.
|
|
Inlägg #3: Postat: 2005-01-07 21:18:00
|
the_minstrel |
Äsch, efter syndafloden blev ju Gud ångerfull och lovade att aldrig mer förgöra sina skapelser. Hamnade tidigare idag på sidan Länk: godhatesfags.com, har inte kunnat avgöra huruvida sidan är ett smaklöst skämt eller ej, men att religiösa vanvettingar klankar ner på Sverige måste iaf betyda att vi göra nånting rätt...
|
|
Inlägg #4: Postat: 2005-01-07 21:21:00
|
the_minstrel |
Vill med det inte ha sagt att du tillhör den kategorin. Har i ärlighetens namn inte till 100 lyckats förstå vad du vill ha sagt med artikeln, om du är ironisk eller ej, men profeter brukar ju tala i tungor...
|
|
Inlägg #5: Postat: 2005-01-08 15:34:00
|
soilander |
Hm, deismen Gud långt borta, bort med dogmer och uppenbarelser tycker jag mer är en ursäkt till statsvetenskaplig analys, vilket jag inte har något emot. De får gärna analysera gräl mellan kejsarens vänner. Vad jag menar med artikeln är att Guds straff mot människans olydnad inte ligger så långt bort som i Canada. Den finns på våra hundralappar. Och att det finns en djupare mening och ett värde i hans straffar.
|
|
Inlägg #6: Postat: 2005-01-08 16:10:00
|
soilander |
Samtidigt tror jag att Gud är långmodig, men att det kommer till en punkt då konflikten med människan blir personlig. Man kan läsa Psalm 23 och se att "han" 1-3 blev "du" 4-6, och att denna transformation i gudsrelationen skedde i lidandets varför.
|
|