|
memuero |
"Blåslagna känslor låg tyst hopprullade,
på nödtorftiga provisoriska madrasser av ihopsamlade löv,
med stirrande blickar mot det öppna himlavalvets azurblåa hav" Det här slog mig bildligt talat av stolen, väldigt vackert. Kanske kunde du ha slopat det lite tunga ordet: "provisoriska" och det hade fungerat ändå till och med snabbare mer direkt/ Catherine
|