Vår empati gäller inte alla

Inlägg #1: Postat: 2005-01-04 12:16:00
Sofia Hadjipetri
Många människor engarerar sig i andras lidande och åker iväg som volontarbetare, skickar pengar, etc. Men den här enorma uppmärksamheten som flodvågen har fått, speciellt i Sverige, är ju som författaren skriver pga att det är så många svenskar drabbade. Och att alla känenr igen sig. Thailand är ju trots allt svenskarna nya Kanarieöarna under julen.
Inlägg #2: Postat: 2005-01-04 12:17:00
Sofia Hadjipetri
Sen har ju journalisterna skrivit extremt inlevelsefulla och känsloladdade skildringar från de drabbade platserna. Dvs, i Thailand. Jag har själv berörts nåt enormat verje gång jag satt åp nyheterna och bläddrat i en tidning.
Inlägg #3: Postat: 2005-01-04 12:19:00
Sofia Hadjipetri
Vad gör man för att upprätthålla människornas engagemang? Eller är ett kriterium för att massan ska bry sig att man känner igen sig i det som har hänt? Det-kunde-ju-ha-varit-jag-tanken. ?
Inlägg #4: Postat: 2005-01-04 12:50:00
jensfalldin
Jag har också berörts väldigt av vissa artiklar jag läst. Jag tror inte att människors engagemang drivs enbart av empati och solidaritet. Om inte media tvångsmatade massan med löpsedlar och skräckbilder skulle inte många orka ta reda själva på vad som har hänt och hur de kan hjälpa till. Vi är lata.
Inlägg #5: Postat: 2005-01-04 12:51:00
jensfalldin
För att engagera massan ska man få dem att kunna relatera till de som farit illa och vara rädda för sina egna och närståendes liv, något som är i allra högsta grad möjligt i den situation vi befinner oss i nu. Svårare blir det med t.ex. torka och svält i Sudan.
Inlägg #6: Postat: 2005-01-04 12:51:00
jensfalldin
Om man ingående ska förklara vårt beteende är det lätt att man på något sätt förringar betydelsen av känslor och handlingar, något som inte alls är populärt.

För att citera Maja Bredbergs senaste artikel här på Sourze: "Cynism är ju en balansgång, precis som allting annat, och råkar man trilla andas orden plötsligt bitterhet istället."
Laddar...