|
Inlägg #1: Postat: 2005-01-03 12:13:00
|
|
Anna Li |
Empatiförmåga är ju att kunna känna "det kunde varit jag och då hade det känts så här". Det är egentligen inte så konstigt att vår förmåga att känna in hur det är att vara svensk på semester är större än vår förmåga att förstå hur det är att vara fattig thailändsk fiskare.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-01-03 14:14:00
|
|
Niklas J |
Sant, men det känns ändå befriande med någon som vågar ta ett kliv åt sidan och se saken ur en annan vinkel. Är själv just nu otroligt less på gnällandet på regeringen samt de mindre uppmärksammade försöken av kvällstidningarna att framställa sig som hjältar "så hjälpte Expressens fotograf nödställda svenskar" och dylikt.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-01-03 14:48:00
|
|
Gabriel Westman |
Det är väl så, att detta inte med nödvändighet är en komplett redovisning av alla mina tankar och känslor, utan blott ett utdrag, en aspekt som jag ville dela med mig.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-01-03 14:48:00
|
|
Gabriel Westman |
Det är bara det att döden borde finnas med oss jämt, inte gömmas undan på ett ålderdomshem, eller zappas bort på nyheterna när man tycker "att man sett nog med svältande barn för en kväll".
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-01-03 14:51:00
|
|
Gabriel Westman |
Jag har bara den otäcka känslan av av vad vi känner, tänker och tycker i allt större utsträckning styrs av vad som passar bra i tabloidformat och säljer stora mängder lösnummer. Kvällstidningsdemokrati kanske är ett bra ord...
|
| |