|
Inlägg #1: Postat: 2005-01-03 11:02:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Anledningarna till att jag har känt så starkt angående det som har hänt har självklart mycket att göra med den enorma mediala bevakningen. De reportrar som sänts till Thailand, platsen där de flesta svenskar befann sig, har skildrat flodvågens verkningar på ett enasteånde sätt. Ingen människa i Sverige har kunnat låta bli att beröras. Dels har ju var o varannan människa varit i Thailand, dels har det handlat om just dessa svenskar. Det kunde ha varit - och är - vem som helst av gemene man.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-01-03 11:17:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Och då har alla lättat på plånböckerna. Och inte lite så heller. Medan varje kotte letar i fickorna efter mynt till Röda Korsets bössor får den trasiga själen i tunnelbanan fortfrande inte en spänn. Vad innebär detta? Hjälper vi människor bara när vi kan relatera till offret? Skulle journalisterna kunna skriva om uteliggare/hemlösa på ett sätt som får läsaren att tänka till? Eller kan människan av ren egoism enbart känna medlidande med det hon hon känner igen?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-01-03 11:21:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Jag skäms. För jag reagerar också på detta märkliga ? vis. Tål verkligen att tänkas på.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-01-06 01:16:00
|
|
Rolf Nilsson |
Tack Sofia! Har jag fått en människa till att tänka så och du får en till, då kommer snart en förändring. Mvh
|
| |