|
Inlägg #1: Postat: 2004-11-30 15:08:00
|
|
Tommie Nygren |
De fostras till detta av kvinnor, mind you, det är ju det som är det obehagliga. Om de fostrades till att inte bry sig så skulle allt se bättre ut. Men av nån anledning skyller de allt på omvärlden när den här artikeln t.ex. tydligt visar varifrån neuroserna kommer: mödrarna. Jag har sett samma mönster i min egen släkt. En kvinnlig kusin var först för smal och sen för tjock. Allt jag kunde tänka på var att fan vad skönt att hon inte ser ut som en nyfödd kalv längre.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-12-01 10:24:00
|
|
Runner |
Jo, det ligger säkert något i det. Det är en sak om medieindoktrinerade gymnasiekids tycker att allt är någon annans fel och har oförmåga att se utanför sig själv, men det som jag tycker man måste ha rätt att ifrågasätta är när kvinnor i det här fallet en 27-åring! FORTFARANDE kör med den synen på världen. Som sagt, jag sitter säkert inte inne med sanningen själv, men snälla, kan inte någon åtminstone förklara logiken??
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-12-01 13:34:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Runner!
Här kommer svar från 27-åringen i fråga: Vanor är svåra att bryta... Och speciellt synen på en SJÄLV som någon/alla ANDRA har konstruerat. Till och med när jag var mitt smalaste jag tyckte jag att det inte "dög". DEt handlar inte om att bli poppis hos andra/det egna könet. Alltså talar jag inte här om köttmarknadens vara elelr icke vara, utan synen på självet och den egna kroppen.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-12-01 13:35:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Om man exempelvis likställer detta med mobbning: En person som under hela barn- och tonåren blivit mobbad/utfryst/retad kommer alltid ha att ärr - hela livet - oavsett hur "lyckad" personen blir sedan. Har man indoktrinerats i smal- och träningshysterin, så är man fast i det tankesättet. Jag talar för mig själv och mina vänner även killar. Och nuförtiden bantas det redan bland sjuåringar…
|
| |