|
Inlägg #1: Postat: 2004-11-22 08:56:00
|
|
Michea |
Puh, jag behövde läsa det här just nu. Tack för en jättefin artikel!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-11-22 10:33:00
|
|
... |
Bra Birgitta!!! Go!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-11-22 11:08:00
|
|
Mysan! |
Det tar oftast årtionde av terapi för att korrigera en hemsk uppväxt!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-11-22 14:18:00
|
|
Linda The Poet |
Det tog mig 43 år att komma fram till att om min skuldbörda skulle minska så var jag tvingen att "skilja" mig från min egen gamla familj. Skilsmässan har varit svår men jag märker att känslan av skuld och skam minskar liiite för varje dag som går. kanske jag blir frisk en dag. Jag hoppas och ber till min egen Gud varje dag om det!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-11-22 14:42:00
|
|
Sunny |
Du har så väldigt rätt. Det hjälper liksom inte att bli älskad i vuxen ålder: någoning fattas ändå.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-11-22 17:15:00
|
|
AC Collin |
Igår var jag nära att göra mig olycklig i kön till snabbköpskassan. En mamma överöste sin femårige son med negativa strokes: “...vad var det för idiot som sa så då?”. Han svarar: “Det var jag...”. Mamma:“Då får du skylla dig själv...suck...se till lillasyster så att du gör NÅGOT vettigt i alla fall...”. Så där gick hon på. Jag fick tunghäfta men kokade inombords. Varför säger man inte ifrån? Det värsta var att pojken verkade ha stängt av, låtsades som ingenting, det var tydligen vardagsmat.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-11-22 19:29:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Bra Birgitta, så sant, så sant!
|
| |