|
Inlägg #1: Postat: 2004-11-17 09:32:00
|
|
sten |
Håller förstås med om det men finns det några mer alternativ än nomadboende?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-11-17 10:35:00
|
|
Havanna Bengtsson |
1/2 Tror inte det, men jag tror att om det funkar bra och föräldrarna bor i samma område till exempel, så anpassar sig barnen ganska snabbt och känner sig trygga i båda hemmen. I min kusinfamilj är det just så, och de barnen tycker tom att det är skönt de är snart tonåringar att byta förälder efter en vecka för de bråkar alltid med den ena föräldern i slutet av veckan. se 2/2
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-11-17 10:35:00
|
|
Havanna Bengtsson |
2/2 Föräldrarna tycker också det är skönt... Jag ser att de har en nära och sund relation till båda föräldrarna, jag tror att man uppskattar varandra lite mer om man inte tröttnar på sina barn/ sina föräldrar. Som i alla relationer. Men när det gäller väldigt små barn så är det förstås lite annorlunda.
Håller fö med dig om egoismen o allt det där, och jag vill tillägga att jag själv tycker att kärnfamiljen är det allra bästa om den fungerar och att folk inte borde skilja sig så lättvindigt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-11-18 12:32:00
|
|
Elisabeth |
Jag tror också på kärnfamiljen,men kvinnor och barn måste ha skyddsbarriär,slåss för sin självständighet,egen försörjning,ekonomisk frihet.Möjlighet att påverka samhället,grundläggande fri-o-rättigheter,skyddet av ens egendom
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-12-05 18:10:00
|
|
Anonymicus |
Är sedan ett halvår "skilsmässobarn" och för min del har jag inte lust att flytta fram och tillbaka mina saker hela tiden. Jag får dåligt samvete för det ibland och tycker synd om min pappa som bor själv. Än värre är det när föräldrarna är ovänner; när dom pratar skit om varandra. Alltså; ni som skiljer er får försöka vara trevliga mot varandra, och inte ge indirekta förberåelser om hur seg man är på att flytta.
|
| |