Var vänlig skriv på här...

Inlägg #1: Postat: 2004-10-18 21:23:00
Uno Hansson
Jag var visserligen gift under 27 år men jag har aldrig kunnat förstå principen att stå inför en präst och lova något för hela livet! Varken när jag var tretton eller nu när jag är 72 och sambo.
Inlägg #2: Postat: 2004-10-18 21:25:00
Uno Hansson
Att lova något som gäller framtiden känns lika fel vad det än gäller.
Inlägg #3: Postat: 2004-10-19 00:26:00
Mohamed
Kärlek utanför äktenskap har också villkor. Man lever i en drömvärld om man tror något annat. Har inte du t.ex. Villkor på att din kille inte ska vara otrogen. Eller att han inte ska säga åt dig vad du får och inte får göra. Eller låter du honom bara köra över dig. Naturligtvis inte. För att du har villkor. Däremot är det en helt annan sak om du inte gillar ceremonin o festen. Kanske lite krystad t.o.m. Jag ska iaf gifta mig med min fästmö. O vi ska ha en helt underbar fest.
Inlägg #4: Postat: 2004-10-19 12:32:00
Uno Hansson
Mohammed, om det här var riktat till mig, så tycker jag att det är underligt att det är så många som missförstår vad jag skriver. Det är ju det livslånga löftet som jag - liksom Sofia - är skepisk mot. Man kan ju inte veta vad man känner och tänker i framtiden, när man fått andra perspektiv på livet. Varför inte ändra texten så att avtalet gäller tillsvidare, liksom en del andra avtal.
Inlägg #5: Postat: 2004-10-19 14:29:00
Sofia
Ja Uno, precis. För man kan inte veta att man kommer att hålla det man lovar även om det känns så, och man ska inte lova något som man inte är bergis på att man kan hålla. Jag anser att en öppen och ärlig dialog är det 1000 gånger mer fint än ett avtal.
Inlägg #6: Postat: 2004-10-19 14:33:00
Sofia t. Mohamed
Mohamed, ha du din fest med din fästmö, inget fel med det. Vill man försöka sig på det omöjliga att hålla något som man inte är tvärsäker på, så varsågod.
Laddar...