Inlägg #1: Postat: 2004-10-05 23:14:00
|
Joakim Johansson |
Det är MÄN som står för den största delen av våldet i vårt samhälle. Något som i stort beror på en förlegad mansroll där vi män manifisterar vår manlighet genom våld eller hot om våld. Detta problem bör tas på allvar. Men det gör vi inte. Så fort det tas upp skriker vi i kör: "det var inte jag, det var inte jag!".
|
|
Inlägg #2: Postat: 2004-10-05 23:20:00
|
Malin Michea |
Jag tycker att man gör det för lätt för sig genom att avfärda våldet med "manlig manifestering" och "patriarkalt förtryck". Lyckliga, trygga och välmående människor slår inte. Våld är inte ett problem i sig, snarare ett symptom.
|
|
Inlägg #3: Postat: 2004-10-05 23:28:00
|
Joakim Johansson |
Självklart ligger det på ett personligt plan...också. Men givetvis beror det även på strukturer i manssamhället. Det finns en malighet som det talas tyst om. En manlighet där hårdhet, tuffhet och ibland våld premieras.
|
|
Inlägg #4: Postat: 2004-10-05 23:31:00
|
Joakim Johansson |
Det börjar på dagis när pojkar som slagit sig får höra att "stora killar gråter inte". Redan där börjar vi skala av män deras medfödda känslovärld. Istället får vi lära oss att vi med våld kan tillförskansa oss status. Och den som gråter är en kärring. Och så fortsätter det i tonåren, i lumpen och i yrkeslivet.
|
|
Inlägg #5: Postat: 2004-10-05 23:32:00
|
Malin Michea |
Där kan jag naturligtvis inte uttala mig, eftersom jag är kvinna. Men jag kan ändå fråga: Är det verkligen så att våld premieras i form av respekt bland "normalfuntade" män?
|
|
Inlägg #6: Postat: 2004-10-05 23:37:00
|
Malin Michea |
Må så vara, att aggressivitet är något som har hamrats in i män sedan barndomen. Men friska människor har en moral som räcker längre än så, varför jag inte tycker att det är en tillräcklig förklaring.
|
|
Inlägg #7: Postat: 2004-10-05 23:40:00
|
Malin Michea |
Sedan tycker jag f.ö att barnperspektivet saknas i den här debatten. Visst, våld mot kvinnor och våld mot män måste upphöra. Men våld mot barn diskuteras sällan. Ändå är det där vi hittar nya generationer av misshandlare. Den förtryckta blir ofta förtryckare.
|
|
Inlägg #8: Postat: 2004-10-05 23:41:00
|
Joakim Johansson |
Oja, oja, det händer. Många män tycker det är hårt och tufft med snubbar som kan sätta hårt mot hårt, dvs slå någon på truten. Under en mörk period i mitt liv hamnade jag allt för ofta i slagsmål på stan. Och jag blev ofta förvånad, och blir fortfarande, över andra mäns reaktioner. De visade en respekt som jag inte räknat med, en del visade nästan beundran.
|
|
Inlägg #9: Postat: 2004-10-05 23:45:00
|
Joakim Johansson |
Självklart berodde mina våldsamheter på det faktum att jag mådde extremt dåligt. Men eftersom jag som man aldrig lärt mig handskas med olycka på ett känslomässigt plan blev jag våldsam. All frustration, allt hat, all sorg lättade bara när jag fick slå. Tack och lov slogs jag aldrig med vem som helst utan letade upp andra så kallade "bråkstakar".
|
|
Inlägg #10: Postat: 2004-10-05 23:47:00
|
Uno Hansson |
Joakim skriver "en förlegad mansroll där vi män manifisterar vår manlighet genom våld eller hot om våld."
Den gamla mansroll som förknippas med att "göra upp" med andra män, om vem som är starkast, snabbast eller smartast - forts...
|
|
Inlägg #11: Postat: 2004-10-05 23:48:00
|
Uno Hansson |
... forts... som i västernfilmer den som drar revolvern snabbast, slagsmål vid dansbanan i gamla svenska filmer osv... forts så tror jag inte alls att det kan härledas till samma mansroll som att utöva våld mot kvinnor och barn - snarare tvärtom.
|
|
Inlägg #12: Postat: 2004-10-05 23:50:00
|
Malin Michea |
Skrämmande. Men jag håller ändå fast vid min övertygelse. svar 6 Vill också fråga, om du inte hade mått så dåligt som du gjorde under den perioden, hade tanken att gå ut och slå ner någon ens föresvävat dig?
|
|
Inlägg #13: Postat: 2004-10-05 23:52:00
|
Joakim Johansson |
Svar 11: Du har kanske en poäng där Uno. Men personligen tror jag att det är så. Vi män lär oss under att styrka och hårdhet är en manlig dygd. Den ger oss makt. I detta finns våldet med under ytan. Om du inte gör som jag säger KAN jag slå dig på truten. Det handlar alltså om kontroll. Och det riktar sig nog även mot kvinnor och barn.
|
|
Inlägg #14: Postat: 2004-10-05 23:53:00
|
Malin Michea |
Kvinnor och män tenderar att få utlopp för sådant som är fel inuti på olika sätt. Kvinnor vänder ofta sådant mot sig själv och hänger sig åt andra självdestruktiva beteenden medan män riktar det ilskan? frustrationen? sorgen? utåt mot sin omgivning. Visst, det kan ha en hel del med könsrollerna att göra, men problemen kvarstår ju även om rollerna lyfts bort.
|
|
Inlägg #15: Postat: 2004-10-05 23:56:00
|
Joakim Johansson |
Svar 12: Nej det hade jag naturligtvis inte gjort. Men det hade jag heller inte gjort om jag lärt mig hantera mina känslor på ett känslomässigt plan. Men det får vi män inte göra. Återigen, vi fostras till att vara hårda känslor är till för svaga individer. En man som gråter är en kärring. Du anar inte hur ofta man kan stöta på dessa åsikter hos män. Självklart inte öppet, men de finns där under ytan.
|
|
Inlägg #16: Postat: 2004-10-05 23:56:00
|
Malin Michea |
När man tänker efter är det inte mycket som skiljer våld från andra självdestruktiva beteenden som alkoholism, ätstörningar, självstympning osv. Det kan säkerligen vara beroendeframkallande, precis som alla andra beteenden man hänger sig åt för att kontrollera ångest. Våldet syns dock mer eftersom det är extrovert.
|
|
Inlägg #17: Postat: 2004-10-05 23:59:00
|
Malin Michea |
Vad jag menar är att om du, Joakim, hade varit kvinna, hade du förmodligen använt dig av ett annat destruktivt beteende för att få utlopp för det du kände. Alltså: samma problem, olika mönster.
|
|
Inlägg #18: Postat: 2004-10-06 00:00:00
|
Joakim Johansson |
Svar 14: Visst är det så, sant så sant. Problemet är väl tyvärr då att mäns sätt att hantera sorg och olycka inte sällan drabbar andra och därför genererar MER sorg och olycka. Och samtidigt kostar det samhället enorma pengar. Och det är väl det Schyman är inne på. Men så är det när unga pojkar fortfarande uppfostras som om vi levde på medeltiden. Där har väldigt lite hänt.
|
|
Inlägg #19: Postat: 2004-10-06 00:01:00
|
Uno Hansson |
Ok, Joakim, men jag har inte varit i slagsmål sedan jag kanske var sådär 16 år 1948. Visserligen har jag då och då mött dem som velat provocera och bråka. Men det har alltid gått att envist och lungt resonera och diskutera sedan dess. Ibland har jag t.o.m. sprungit min väg utan att alls känna ett uns av omanlighet.
|
|
Inlägg #20: Postat: 2004-10-06 00:03:00
|
Joakim Johansson |
Svar 17: Självklart är det så.
|
|