|
Inlägg #1: Postat: 2002-11-13 21:30:00
|
|
Åke Holm |
Hej Mona!
Det kändes fint att läsa dina ord om Kim. Jag kan känna all den blandning av frustration som ni genomlevt, men också den naturliga glädjen över Kims existens. Det klänns fint att ni känner att ni åtminstone fått gott gehör från och god kommunikation med skolpsykologen. Inte många har turen att möta någon som åtminstone kan ana problematikbilden. Hoppas Kims och er framtid ter sig sig på allra bästa sätt! :
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-11-14 00:22:00
|
|
P-A Fredriksson |
Mkt bra skrivet Mona. Jag jobbar själv som personlig assistent åt en grabb på 12 år med autism. Så jag kan kanske tänka mig in lite i din situation.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-11-14 17:12:00
|
|
Jonas Åkerlind |
Jag känner mig sorgsen och samtidigt upprymd, arg och samtidigt trygg. Mitt i all kaos för jag kan tänka mig att det infinner sig ofta skildrar du ett vackert liv, en lugn kärlek ingen rår på. Det var fint att få läsa din och Åkes text om något så viktigt i era liv. Tack.
|
| |