Självmord – medvetet/omedvetet val

Inlägg #1: Postat: 2004-09-20 20:40:00
Inger
Eller som min far markerade i slutet, och ingen depression ect förelåg: "Det finns en gräns och då SKA det vara slut." Men, den gränsen skulle han sätta SJÄLV. För honom var alternativet att "leva" ett, för honom, totalt ovärdigt liv som ett kolli på sjukhus kanske några år till...
Inlägg #2: Postat: 2004-09-20 20:40:00
Inger
Man ska ju givetvis vara medveten om att dessa beslut är ju INTE tagna i förhastade ögonblick utan är väl genomtänkta, om än med kanske viss vånda i början och då i synnerhet inför de anhörigas reaktioner. Jag har ställt mig frågan: Krävs det inte bara insikt utan även en modig och ärlig uppgörelse med sig själv för att kunna fatta ett sådant beslut?
Inlägg #3: Postat: 2004-09-20 21:26:00
Elin
Men alla de som försöker ta livet av sig och misslyckas, då? Alla självmordsförsök som mer är rop på hjälp eller som kanske inte alls är väl genomtänkta, bara ett uttryck för att personen ifråga inte står ut just nu? jag skulle själv _aldrig_ tveka, jag skulle göra allt jag kunde för att försöka hindra en vän som stod i begrepp att ta livet av sig!
Inlägg #4: Postat: 2004-09-20 21:55:00
Sunny
Jag har haft valet att försöka ingripa 2 gånger men avstått av respekt.Det hade för övrigt inte gått att förhindra då båda var mycket viljestarka personer. Som Inger säger: I vissa lägen är det ett genomtänkt val. Oftare är det en desperat handling i affekt o då säger jag som Elin: Jag gör vad som helst för att förhindra det.
Inlägg #5: Postat: 2004-09-20 21:56:00
Sunny
Här tycker jag att din ambivalens är märklig.
Inlägg #6: Postat: 2004-09-20 22:01:00
Inger
Elin, ingen tvekan när det gäller en människa som ropar på hjälp! Och då får man hoppas att man har fångat signalerna tidigare än när den väl står i grepp att handla.
Elin, jag försökte, kortfattat, skildra att människor även KAN vilja om en GRÄNS uppstår som för den personen är just så kränkande att den därmed upplever själva livet som sådant också blir kränkande.
Inlägg #7: Postat: 2004-09-20 22:02:00
Inger
Man får ju kanske också komma ihåg att det handlar ju även om den människans egna övertygelse och så mycket annat i livet. När jag var yngre kunde jag inte tänka mig den utvägen, men nu kan jag tänka mig, i alla fall förstå, vissa situationer då jag nog skulle överväga och framför allt vid vissa sjukdomstillstånd.
Inlägg #8: Postat: 2004-09-20 22:04:00
Inger
Svar 5 Sunny: Är det til mig el. Elin? tror att du samtalar med Elin här...
Inlägg #9: Postat: 2004-09-20 22:09:00
Inger
Jo, Sunny, jag har också två gånger fått acceptera människors definitiva beslut. Men det jag fäste mig mest vid var den djupa insikt man även fick vid de långa samtal man hade före... De bär man med sig och vårdar ömt.
Inlägg #10: Postat: 2004-09-21 18:28:00
Sunny
Men man kan inte bortse ifrån sin egoism helt. Sista gången sörjde jag men inte honom utan att jag skulle få leva vidare o inte träffa honom igen. Sannerligen egottrippat men mänskligt.
Laddar...