|
Inlägg #1: Postat: 2004-09-14 09:16:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Hej Jon, mina erfarenheter: uppväxt med psykiskt sjuk och alkoholiserad mamma och alkoloholiserad pappa.
Jag kan ju inte jämföra mig med dig och du kan inte jämföra dig med mig eller ngn annan heller för den delen. Alla reagerar på olika sätt inför det vi ställs inför.
Jag har idag vid 32 års ålder, äntligen hittat ett sätt att överleva detta och det är att bryta kontakten med den av de två som är i livet, med andra ord min pappa.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-09-14 18:48:00
|
|
Jon Hallqvist |
Är du så hatisk och förblindad att du då inte ser att de har varit sjuka?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-09-14 18:58:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Jon,
att hata hjälper ingen men jag har svårt att acceptera att det skulle vara en sjukdom, då är det så mkt fler beroenden som skulle klassas på samma vis.
Jag anser att det egna ansvaret försvinner i ett myller av diagnoser, herregud, när ska vi ta ansvar för våra egna liv?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-09-14 20:37:00
|
|
Inger |
Sandra: Visst, du har rätt att be dem som förstörde din barndom att dra åt helvete, ingen nekar dig. Men jag får nog säga att du diskuterar trångsynt när det gäller missbruk. Vad säger du till den aneorektiker som är fast i ett svältande och hjärnan är färdig p g a nervsystemet inte fungerar som det ska p g a näringsbrist? Även hos alkoholisten slås även viktiga hjärnfunktioner ut.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-09-14 20:38:00
|
|
Inger |
Säger du då till den, som inte kan till sig det ens, att ta sig i kragen?
Har du sett någon få dilirerium? Att alkoholen går ur kroppen är en sak, men vad som sen händer när inte kroppen får det, gör att alkoholisten ibland väljer att supa vidare. Det gäller även andra former av missbruk...
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-09-15 09:45:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Inger,
jag uttalar mig om det jag kan: om att vara medberoende till en alkoholist som redan i tidigt stadium, självklart, hade chansen att välja, och som fått flera väldigt bra chanser olika former av vård och terapier etc, men som valt bort det. Och jag säger VALT för det handlar om det. Är man rädd för smärtan som kommer i en tillnyktringsprocess, fine, be om hjälp, men väljer man bort den hjälpen för att offra närstående och framför allt sig själv - ja då har man gjort sitt val.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-09-15 09:46:00
|
|
Sandra GUstafsson |
Och ja, jag har sett ngn få ett dilerium, och också jag har sett min farmor hälla i honom sprit för att han inte ska dö i EP-anfall pga sitt missbruk , men det ändrar inte min åsikt - han hade chansen att välja, flera gånger.
Jag kan förstå din synvinkel, men jag är väldigt bestämd i min åsikt idag.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2004-09-15 10:13:00
|
|
Inger |
Utdrag ur din artikel: "Det kommer väl att låta så här på stan:
"Jag tappar håret för jag har cancer."
"Jaha, och jag super , men det är en sjukdom."
Jag har även sett hur du ser på sjukdomar kontra diagnoser i dina kommentarer.
En sak vill jag säga dig: Du är måhända mitt uppe i en uppgörelse och visst, det ÄR smärtsamt.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2004-09-15 10:14:00
|
|
Inger |
Men det finns ingen som kan kräva av dig att förlåta, dock akta dig för att bli cynisk. Efter att ha läst dina andra inlägg här på Sourze, så förefaller du ge dig rätten att vara enväldig domare utan att alltid ha tänkt igenom - utan du väljer att gå på känsla. DIN egen känsla och det baserat på endast DINA i o f s virdriga erfarenheter. Självkänsla inkluderar ÄVEN distans! Notera att självkänsla har inget med självförtroende att göra....
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2004-09-15 11:34:00
|
|
Inger |
Tillägg: Jag anar i din nu uppgörelse med dina föräldrar att bl a nedtryckta aggressioner poppar upp och det förstår jag! Och du har all min sympati. No doubt. Men, att sen diskutera "i stort" stora frågor, då räcker det, tyvärr, inte med att bara gå till sig själv. Hoppas du förstår vad jag menar. Man bör se saker och ting ur flera aspekter.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2004-09-15 12:21:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Inger, måste det vara så att jag direkt är cynisk för att jag skriver utifrån min egen känsla? Det handlar väl ändå om hur DU uppfattar det som jag skriver. Det är tråkigt om du upplever mig rå i mina uttalanden men när utgav jag mig för att vara enväldig domare? Den dagen jag började ifrågasätta saker här på Sourze? Eller den dagen jag skrev något som du inte höll med om?
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2004-09-15 12:22:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Jag har väl inte sagt att saker och ting SKA vara på ett visst sätt, däremot frågar jag mkt i mina texter.Och självklart ska man se saker och ting ur olika aspekter men det hindrar ingen ifrån att säga sitt hjärtas mening.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2004-09-15 13:00:00
|
|
Jon Hallqvist |
Se världen ur din pappas ögonen, bara för fem minuter, det skulle göra dig gott. Vilka drömmar har gått i stöpet för honom, lever han det liv han längtat efter?
Det är en del av den försoningsprocess du måste gå igenom för att kunna förlåta. Hatet gör inte dig gott alls.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2004-09-15 14:19:00
|
|
Inger |
Sandra: Jag skrev inte att du var cynisk. Jag skrev att det, i stora frågor, inte räcker med att se ur ett enda perspektiv.
För övrigt slutar jag diskutera med en som oftast ref. till känslor, Finner det meningslöst. Tack för mig och lycka till!
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2004-09-15 14:51:00
|
|
Sandra Gustafsson |
Jon, som jag sa i svar 3, jag hatar inte.
Som svar på hans eventuella livs- drömmar kan jag berätta vad han sa när han hade ett LVM hängade över sig: "Hellre avslutar jag mitt liv här och nu än lever efter någon annans regler. Jag är nöjd med mitt liv och vad jag presterat."
Jon, du kanske skulle testa och se världen ur mina ögon fem minuter, så kan vi snacka vidare sedan.
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2004-09-16 08:12:00
|
|
Anna Drangel |
Till Inger: Du varnar Sandra för att bli cynisk. "Akta dig för att bli cynisk.." skriver du. Du kallar Sandra för egenmäktig domare, men kommer själv med pekpinnar. När det hela börjar brännas efter en konstruktiv diskussion som jag ser det, då drar du dig ur - fegt!
|
| |
|
Inlägg #17: Postat: 2004-09-16 08:12:00
|
|
Anna Drangel |
En annan sak du skrev Inger: "Notera att självkänsla har inget med självförtroende att göra...." Jag anser att du har totalt fel. En bra självkänsla är grunden för ett bra själförtroende...
|
| |
|
Inlägg #18: Postat: 2004-09-16 08:53:00
|
|
Inger |
Svar 16 Anna: Jag har samtalat, via nätet, med Sandra i andra artiklar och då speciellt i den "Den vita lögnen" och då det framkom att man kunde lätt alltså gå på enbart känsla, tänka med "hjärtat". Och det är ju inte ovanligt i samhället idag. I alla fall inte när det gäller kvinnor. Men, det var DETTA som jag ville göra henne uppmärksam på.
|
| |
|
Inlägg #19: Postat: 2004-09-16 08:55:00
|
|
Inger |
forts. Du får gärna dra snabba slutsatser, tycka jag är feg när det börjar brännas, som du säger, dock känner du mig inte. Jag har bara en stark övertygelse i livet att känslor räcker inte när verkligheten tränger sig på, då vi förr eller senare måste se till helheten. Och glöm inte, att jag har förståelse för att Sandra är MITT UPPE i en smärtsam uppgörelseprocess och den färgar alla, oavsett vem och så även Sandra.
|
| |
|
Inlägg #20: Postat: 2004-09-16 09:09:00
|
|
Inger |
Med anledning av det - och också för att slippa såra Sandra, ville jag dra mig ur.
Svar 17 Att självförtroende är synonymt med självkänsla får stå för dig. Självkänsla är något som grundläggs när vi är nyfödda och får redan då våra behov tillgodosedda. Det kan diskuteras om vi även föds med det, den nyfödde är redan ett subjekt som inga onda behov eller avsikter har, men "fostran" skadar det.
|
| |