Motivation mättar inte barnmagar

Vänner, detta börjar bli en riktigt rolig diskussion. Nå, vad menar jag då när jag skriver det som verkar provocera er så pass mycket. Min utgångspunkt är och har alltid varit att sätta barnen först oavsett om man råkar trampa på någon öm tå eller dåligt samvete. När man väl fått ett barn så kommer man själv alltid i andra hand. Ens egna önskemål och eventuella drömmar och karriärsplaner måste ibland skjutas åt sidan.

Det kanske är vad du säger, men det har ingenting med Michaels artikel att göra. Hans artikel handlar om det faktum att det är LÄTT att prata om att avstå drömmar och karriärplaner när man har den ekonomin att sådana finns att avstå. För familjer där valet handlar om att ha råd eller inte ha råd med maten och hyran så blir diskussioner om vem som tar ut hur mycket ledighet för att vara med barnen rätt ovidkommande. Du pratar om en HELT annan grupp människor.

Henrik: Men varför tror envisas du tro att vi skriver om oss själva? Michael förklarar i svar 12 att han inte gör det. Vill du ha min situation redogjord, så varsågod: Gift, stabila inkomster för båda, bor i hus, behöver aldrig jobba över, har extremt nära hem från jobbet.

Exakt. Du säger att du sympatiserar med de fattiga men inte har något till övers för Michael inlägg 23 syftar på honom men detta har heller INGENTING med det Michael skrev om att göra. Hans artikel läs gärna igen handlar om det självgoda i att som ekonomiskt stabil person säga att det ENDA som det handlar om är hur motiverad man är att vara med sitt barn. En grov förenkling av världen, som du skriver under på genom att säga att det bara är en massa gnäll alltihop.

Jag har inte ens barn och jag förstår situationen... kanske för att jag är arbetslös och har det knapert? Vad är din situation, du som anklagar alla andra för att gnälla utom de verkligen fattiga, vilka det nu är?

Henrik: Det var inget personangrepp på dig, det var en beskrivning av hur jag INTE var. Nå, till din fråga i svar 29. Här finns säkert en uppsjö förklaringar. Gamla könsrollsmönster finns säkert där till viss del. Eller myndigheternas förvirrande dubbla budskap Heltidsamning i minst sex månader, gärna mer enligt WHO. Men dela samtidigt jämnt på ett års föräldraledighet!

Vi skulle nog kunna räkna med att lönen i genomsnitt ligger något lägre, eftersom det i regel är ynger personer som får barn, och inte har nått medelnivån ännu. Men skit i det. Vi räknar med att mannen får ut cirka 19.500 efter skatt. Kvinnan cirka 12.500. Den disponibla familjeinkomsten är således 32.000 i vårt tänkta hushåll.

Dom där cirka 4.000 där emellan är inget man skojar bort för en barnfamilj. Och nu har jag dessutom räknat på dom som har en förvärvsinkomst, alltså inte familjer där en eller bägge parterna är studenter, arbetslösa eller bidragstagare.

rättelse till svar 37: "...och säga att BARA..." ska vara "...men att säga att BARA..."

Nej, det har dom antagligen inte och förmodligen skulle en sådan här familj kunna prioritera annorlunda. Min poäng var att visa att ekonomin spelar roll. Och återigen: Detta var alltså en familj som lever ihop och där bägge har förvärvsinkomster. Så ser långtifrån alla familjer ut.