Existensminimum

Roligt behöver man faktiskt inte ha på jobbet - man kan ju också bita ihop och ta sig igenom det för att försörja sig. Ibland undrar jag om det inte är direkt skadligt att ha all tid över för att tänka på sig själv och hur man mår och hur det känns.

Bra artikel för övrigt, men jag tycker du är ganska föraktfull och självcentrerad i de avsnitt som beskriver hur de sockervaddade socialtanterna minsann inte förstår dig och hur svårt ditt liv är. Hur bra är du själv på att förstå andras liv?

Robert, inte som fastanställd heltidare kanske. Men som extrainhoppande springvikarie, utfyllnad, några timmar här, några där. Men hon skrev ju att hon inte klarade att gå på två lektioner i veckan så jag antar att det är uteslutet. Men jag får inte ihop det med alla artiklar hon publicerar och den mer "starka" bild av sig själv hon ger där.

Att driva min egen firma blev för mig den enda möjligheten att kunna arbeta. Anställda strippor kunde rycka in med kort varsel i mitt ställe. Eftersom jag har stark sjukdomsinsikt o är verbal tyckte mina kunder alltid att det var skönt med en så stark, lugn kvinna på scenen ! Det var den vanligaste bilden de hade av mig när jag klarade att ta mig till arbetet: En urstark trygg kvinna! Som alla kunde anförtro sina svagheter till. Ångestnätterna visste bara de närmaste om min doktor

p.s Två lösningar
1. Om reglerna är så korkade att en studerande sambo anses vara ansvarig för din försörjning: skaffa egen lägenhet, låt socialen betala den och ditt övriga leverne och "övernatta" ändå hos din sambo 30 dagar i månaden.
2. om det är omöjligt att få jobb, anmäl dig som arbetssökande och få a-kassa ngt jobb får du ju ändå inte. Måste du söka jobb - skicka din artiklar- de har du ju ändå skrivit.

Kommentar till Anna Li svar 3: Din jämförelse är ganska infantil. Kan du spela fotboll som Beckham? Kan du utföra en hjärttransplantation?

Anna Li>> Det tar i genomsnitt tjugo minuter för mig att skriva en artikel. Detta brukar jag göra under de ca 1-2 timmar på dygnet som jag mår relativt okej. Jag vet inte vilken typ av chef som skulle godkänna att jag dök upp någon timme då och då när jag kände att jag klarade av det.

forts. Jag tycker inte att jag är "föraktfull" och "självcentrerad" för att jag kritiserar ett system som inte tar hänsyn till individen. Jag skrev den här artikeln för att jag vet att jag är långt ifrån ensam att hamna i systemets fallgropar.

forts. Om någon är föraktfull så är det du, Anna Li. Ja, jag TYCKER att mitt liv är svårt. Jag törs lova att du också hade gjort det om du varit i mina kläder. Du är misstänksam mot att jag skulle må särskilt dåligt eftersom jag framstår som "stark" i mina artiklar. Ja, tur att allting inte är svart eller vitt. Vi som lever på skuggsidan kan också vara starka, vet du...Vi sitter inte och skär oss i armarna och gråter hjälplöst dygnet runt, vi försöker uppbåda lite styrka och värdighet ändå.

forts. I vilket fall som helst, nu får jag ju ingen hjälp från samhället. Dina surt förvärvade slantar hamnar inte hos latmasken och bidragsfuskaren Malin Michea, så du kan sova gott om nätterna i fortsättningen också. Jag har klarat mig hittills och jag kommer att göra det i fortsättningen också.