Inlägg #21: Postat: 2004-07-23 21:05:00
|
fort. |
Jag tycker det du skriver är intressant och håller med allt förutom mannens roll i förlossningen. Min inställning grundar síg blott på min känsla. Det känns viktigt för mig att vara med och det tycker jag är själ nog.
|
|
Inlägg #22: Postat: 2004-07-23 21:09:00
|
fort. |
Andningstekniker och andra naturliga sätt att kontrollera förlossningar har säkert funnits i hela vår historia.
Tack för intressanta inlägg!
|
|
Inlägg #23: Postat: 2004-07-23 21:16:00
|
Ps. |
Sexuellt påverkas jag inte det minsta av att närvara vid förlossningen.
|
|
Inlägg #24: Postat: 2004-07-23 21:17:00
|
men |
Jag håller mig vid huvudända
|
|
Inlägg #25: Postat: 2004-07-23 22:12:00
|
Sunny |
Hampus o Fru! Visst ska man dela den kanske största upplevelsen i livet med sin partner? Vem annars? Utan en deltagande man hade jag aldrig fött några barn. Mina barn i sin tur ser det på samma sätt även om de även includerar varandra.
|
|
Inlägg #26: Postat: 2004-07-23 22:17:00
|
Sunny forts |
Den ena svärdottern tyckte det var ok med min dottersonens syster den andra inte.Självklart har han själv varit med. O så fick det ju bli. Men när/om min dotter föder ska både sambo o brorsan vara med.Har de bestämt.
|
|
Inlägg #27: Postat: 2004-07-25 20:26:00
|
Inger |
Hampus: Det var det jag väntade på :- Du håller dig vid huvudändan... Och ska mannen vara med så gör han nog rätt i det. Men åter, en man kan i n t e kunskapsmässigt och känslomässigt förbereda sig och det på flera PLAN. Det ÄR huvudpoängen. Det finns mycket annat viktigt att ta upp i den här frågan, kanske blir det en artikel. Får se, en tidsfråga. väljer annat skrivande...
|
|
Inlägg #28: Postat: 2004-07-25 20:27:00
|
forts. |
Det finns även många tragi-komiska berättelser om mannens närvaro där. Den senaste tiden tar männen med sig videokameran för att få tiden till att gå, vilket en del barnmorskor och läkare upptäckt. Mannen är förvisso charmig med sitt tekniska intresse, men han kan inte få med de upplevelser och känslor kvinnorna får/har inom sig. Jag vet manliga gynekologer, som själva har valt att avstå sina egna barns förlossningar.
|
|
Inlägg #29: Postat: 2004-07-25 20:27:00
|
forts. |
De var ärliga och berättade om den yttersta anledningen... Hampus, det är dock viktigt att du och din fru både gör och vill använda er hjärna och kropp ur ett holistiskt perspektiv!
Vi lär tyvärr bara använda ca. 30 av hjärnans kapacitet med flera miljarder nervtrådar. Ni har säkert ökat er kapacitet till 50 . Lycka till!
|
|
Inlägg #30: Postat: 2004-07-26 07:40:00
|
Hampus |
Ville bara säga att det är min fru som hänvisar mig till huvudändan. Visst det kanske är klokt. Angående vidoefilmande män osv. så är det män som inte har någon konkret uppgift vid förlossningen.Har själv varit ömkande statist under två förlossningar.
|
|
Inlägg #31: Postat: 2004-07-26 07:43:00
|
fort. |
Par som kör psykoprofilax har en helt annan rollfördelning. Där är mannen caochen som får en viktig och konkret uppgift under förlossningen. Det är befriande för många män att veta vad dem ska göra med det engagemang dom känner.
|
|
Inlägg #32: Postat: 2004-07-26 12:15:00
|
Inger |
Hampus, det är just det som ä v e n männen klagar på! De känner sig "lurade", egentligen bara i vägen för när det kommer till kritan kan HAN INTE känna det hon känner. Hennes kropp lever nu - om någonsin - ett helt annat liv än hans. Det han har fått intutade -att HAN också "föder" - genom att flåsandas tillsammans med henne har i allt för många fall snarare blivit tragedier. Även kvinnan blir ju besviken på sin man! Hon har ju också gått på att mannen föder....
|
|
Inlägg #33: Postat: 2004-07-26 12:20:00
|
Inger |
Jag skulle gärna vilja se dig i action, för som du beskriver att du vet tydligen exakt vad du ska göra. Får jag säga vad jag tror? Din kvinna känner sig själv och sin kropp och är därmed NÄRVARANDE för att våga och orka möta ögonblicket. Och det är det viktigaste av allt. Att hon, som mamma, tar direkt emot barnet och det känner sig direkt välkommet. Något som senare finns med barnet genom livet. Något som jag är till 100 övertygad om är det viktigaste för barnet. Livet självt, helt enkelt.
|
|
Inlägg #34: Postat: 2004-07-26 12:26:00
|
Inger |
PS Med detta vill jag inte säga att du är oviktig i denna process. Men som du själv beskriver det, har ni trots allt "begränsningar". Det viktigaste är ju att det fungerar och vad jag förstår har ni en bra kommunikation och som, vad jag förstår, är basen i all kärlek: Både det sagda och osagda. Även en
nyfödd har sitt språk. Något som tyvärr inte alla "hör". DS
|
|