Utvik och hjärnspöken

Istället för att fladdra omkring och alltid försöka vara andra till lags utseende, åsikter osv. Många självmord beror snarare på att för få ungdomar utgår ifrån sig själva och istället försöker leva upp till en kasse blandade verkliga och upplevda krav från omgivning/samhälle osv.

Anna & Sunny: Menar ni då att ni skulle kunna sätta er på varsin öde ö och bara tycka om er själva? Och må helt bra med det? Eller att ni skulle kunna må bra trots att ni blir utefrysta och mobbade av alla i er omgivning? Precis som Biff säger är ju det för fan psykopatiskt. Det är ju civilisationens förfall ni förespråkar!!! Vad fan håller ni på med?

Men Robert: Jag har ju märkt att det ha skett en förändring i samhället sedan mina egna barn gick i skolan. De köpte sina käder på myrorna o det gick bra då de var iof ganska jag starka ungar Barnbarnet som hitttat en tröja i grovsoporna blev utskrattad när hon berättade var den kom ifrån.Kompisen ville köpa en likadan Det får henne inte att sluta fynda men att tiga om saken. Men om man gillar sin kropp så gör den älskande det oxå.

Detta är i själva verket målet, och inte ingången för ens problem. Mådde alla bra, skulle ingen må dåligt, liksom. Klyscha nummer två: "Det är inte lätt att börja duga för sig själv!" Det vill säga, det är inte lätt att byta omgivning, för jag ska ju inte behöva förändra mig, eller hur? "-För jag är ju bra!, även fast jag är deprimerad och trött på livet och helst vill dö." Varför tror du så många går hos psykoterapeuter?

"-Är du missnöjd med dig själv? Det kommer du nog vara hela livet, om du inte blir stark och självständig, för det är jäkligt svårt att bli nöjd med sig själv!" Problemet är bara att man är missnöjd med sig själv just för att man inte är stark och självständig. Terapeuten - omgivningen inger styrka i en, förändrar en, för själv klarar man inte av det när man väl känner att man inte duger.

Biff: Att må dåligt är ett annat problem. Jag har mått fruktasvärt dåligt i vissa perioder av mitt liv men det har ju inget med mitt utseende att göra.Man kan visst vara missnöjd med sig själv o behöva förändra sina attityder men det handlar ju inte om ytan! Tvärtom: Mår man dåligt behöver man en djupare förändring.

Och oavsett hur mycket omgivningen gillar dig så kommer det aldrig att hjälpa om du inte innerst inne tycker om dig själv. Det du mer förefaller vända dig mot är att det blir så jobbigt om man säger så och att det kommer så mycket ansvar på en själv. Men så ser inte jag det. Väldigt mycket beror av ens mkt tidigar uppväxt. Men det man har med sig är det man får utgå ifrån och när man blivit vuxen får man försöka göra det bästa av det hela på sitt sätt.

Det jag reagerar på är just detta teoretiska oengagemang: "Kom tillbaka när du mår bra, så ska jag förklara varför du mådde dåligt." Lätt säga ja, som sagt, så slipper man bry sig på riktigt. Kanske är man själv den omgivning som behöver bytas ut i personens liv; sluta skriva i tidningar och böcker osv. Ansvaret ligger lika mycket hos omgivningen som hos en själv, man kan inte må bra utan en trevlig omgivning förutom i film och litteratur.

Min sista kommentar Anna: Vad du förespråkar riktar sig till människor som redan mår bra, och vill fortsätta med det. Det vill säga att du säger: "Gör inte så här, för då kommer du sluta må bra. Se till att din omgivning inte tar över, för då kommer du börja må dåligt."

Det är mera än min kropp som vakar vid min kärastes sjuksäng: Här är jag viktig eftersom bara jag delar hans minnen: Bara jag känner till hans antydningar o vet vilka dikter han referarer till o vad han ber mig citera. Men även här är jag garderad om min kropp ger upp först: Barnen är inlästa ordentligt på vår favvolitteratur o jag har lämnat massor av skrivna anvisningar ifall någon av dem får bistå med konkret kropp.Det är ändå jag som har fixat det. Fast hjärnan är ju en kroppsdel?