Individ framför kollektiv

Inlägg #1: Postat: 2004-04-18 22:38:00
Yohannis Petersson
Fredrik:
Vi är ense om det som står i dina två sista meningar. Men vad menar du med "knulla inköpschefen?
Är du bög, eller?
Inlägg #2: Postat: 2004-04-19 07:31:00
Jan Schmidt
Man står väldigt ensam om man ska försöka hävda sin rätt gentemot en arbetsgivare och inte har facket bakom sig... Tro mig, jag vet.
Inlägg #3: Postat: 2004-04-19 09:50:00
Fredrik Vargas Friberg
Nej jag är inte Bög, men killar kan vara snygga att titta på ;-
Men inköpschefen var bög, o ville att jag skulle knulla han, för att få och få behålla jobbet. Jag slutade där ganska omgående. Sedan 6-7 år senare förra året en annan arbetsplats, så kom en händelse där jag som tim- anställd, var den enda som tog upp fighten medan alla fast anställda inte vågade säga nått, eller att facket som skulle hjälpa oss, satt bara där tysta o tittade på, när vi hade arbetsplatsmöte, jävla svin till fack.
Inlägg #4: Postat: 2004-04-19 09:50:00
Fredrik Vargas Friberg
forts- Jag lyckades ändå strida ensam utan att vara med i facket, strida så att mina arbetskompisar fick det bättre men att jag tog smällen från chefens vrede. Men jag använder hårda metoder mot stöddiga chefer... Chefen sa massa saker... i enrum till mig.... men jag spelade in det, och när hon sparkade mig, så spelade jag upp bandet för henne... Och hon tog tillbaka orsaken till uppsägningen. Dock valde jag att gå vidare. /Fredrik
Inlägg #5: Postat: 2004-04-19 12:10:00
Yohannis Petersson
Det är det jag menar Fredrik, ensam är stark om man bara är beredd att betala priset för det. De andra fega medarbetarna åkte således snålskjuts på din djärvhet, samtidigt som de fick skörda frukterna, från din framgång. Din metod mot chefen är beundransvärd och exempel på den strategi jag förespråkar att använda.
Inlägg #6: Postat: 2004-04-19 12:13:00
Yohannis Petersson
En annan sak, om facket förhandlar till sig förmåner, får ju de som inte är medlemmar i facket, inte vara med. Du såg ju till att dina arbetskamrater fick ta del av ditt hjältedåd.

PS. Jag har ingenting emot bögar, så det var bara en kompletterande fråga.
Inlägg #7: Postat: 2004-04-19 12:21:00
Yohannis Petersson
JS: Man står ännu mer ensam om man ska hävda sin rätt mot sin arbetsgivare, vid första sommarjobbet också, till stor del pga avsaknad från arbetslivserfarenhet.

"Ensam"?
Menar du då rädslan över att få betala priset för ett eventuell civilkuragage?
Det slipper man möjligen som medlem i facket, men det vidriga med facket är att lata medlemmar har samma rättigheter som dom flitiga. Det är för mig en orättvisa i sig, pga kollektivet.
Inlägg #8: Postat: 2004-04-19 12:22:00
Yohannis Petersson
Fredrik Vargas Friberg, visar här ett gott exempel, på civil kuragage.
Inlägg #9: Postat: 2004-04-19 14:38:00
Jan Schmidt
Nä, jag menar nog "ensam" i den bemärkelsen att man får göra jobbet själv - fast naturligtvis stämmer din defintion också. Vitsen med att vara medlem i facket är ju, bl a, att det är facket som får ta smällarna när en enskild medlem kommer i konflikt med chefen. Facket ska BÅDE göra jobbet med att skaffa medlemmen rätt gentemot arbetsgivaren och ta skiten från arbetsgivaren efteråt om det blir någon skit.
Inlägg #10: Postat: 2004-04-19 14:46:00
Jan Schmidt, forts.
Det är ju medlemskapet i facket som berättigar till vissa rättigheter, inte hur flitig man är. Kan tyckas dumt, men så är det. Fackföreningar förväntas vara demokratiska organisationer och alla medlemmar ska ha samma skyldigheter att betala avgiften och inte agera strejkbrytare och samma rättigheter att få fackets stöd och hjälp vid konflikter med arbetsgivaren. Det är för övrigt inte så litet detta, att vara beredd att avstå från att jobba vid en strejk.
Inlägg #11: Postat: 2004-04-19 14:50:00
Jan Schmidt, forts.
Det kan kosta på, både ekonomiskt ersättningen från strejkkassan brukar inte vara särskilt hög och för de ev. personliga relationer man har med arbetsgivaren eller dennes representanter. Strejker har sabbat mer än en lovande karriär! Jag tycker det är synd att du och Fredrik har den inställning till facket som ni synes ha, för det är medlemmar sådana som ni som fackföreningarna behöver - fritt tänkande individer med civilkurage och ett starkt demokratiskt patos.
Inlägg #12: Postat: 2004-04-19 20:18:00
Yohannis Petersson
JS: Det var en smickrande avslutning. Det jag inte kan med facket är att tvingas till strejk, om jag inte delar strejkens motiv. Vid ett sådant undställs jag mot min fria kollektivet - och det kan jag inte acceptera. För en ungefär ett år sedan, då "Kommunal" strejkade mötte jag en dagmamma, som inte verkade bryr sig speciellt om fackförbundets krav, trots att han var ledig. Då respekterar man -enligt min mening - inte kollektivet och bör inte vara medlem i facket.
Tycker jag.
Inlägg #13: Postat: 2004-04-20 06:36:00
Jan Schmidt
Med smicker kommer man ingen vart, tydligen. Men annars beskriver du ju ett av själva livets problem: Det ständiga kompromissandet mellan individens och kollektivets behov. Själv har jag bytt fackförbund flera gånger, oftast utifrån ideologisk övertygelse. Men jag har varit organiserad i hela mitt yrkesliv och jag är övertygad om att både jag och kollektivet facket i det stora hela tjänat på detta.
Inlägg #14: Postat: 2004-04-20 06:41:00
Jan Schmidt, forts.
Jag tror dock att de flesta är med i facket för de fördelar det trots allt ger, inte utifrån ideologiska principer. Vilket, tycker jag, är ett fullt acceptabelt skäl till medlemskap. Men fackföreningsrörelsen skulle behöva fler medlemmar som gått med av ideologisk övertygelse, för att förändra denna stelbenta, byråkratiska och fr a alltför socialdemokratiska "folkrörelse".
Inlägg #15: Postat: 2004-04-20 11:36:00
Yohannis Petersson
Det kan jag hålla med om.
Laddar...