Det luktar lite skandal

jag tror jag bäst förklarar genom en liten historia.jag började uppleva ting av religiös natur.eftersom jag bär mycket av den västerländska "skepticismen" häri ligger också svaret till 56.jag är redan insatt,vilket jag också antydde i svar 53.konstigt att du inte uppfattade detta börjar jag direkt ifrågasätta detta och fiskar ihärdigt i min vetenskapliga förklarignsbas.

det handlar inte om vad som är mest troligt,eftersom man inte kan bevisa varken det ena eller det andra.det är 100 fördomsfullhet.det är vad jag har lärt mig som medelsvensk i dagens samhälle.inget annat.många känner sig oerhört vilsna när de konfronteras av detta.vad gör man? på något sätt finner man sätt att värdera världen, men man hålelr möjligheterna i åtanke.man ersätter inte det västerländska tänkandet,man slutar helt enkelt att utgå ifrån det i högre grad än något annat.

Ja, men om ditt problem är fotvårtor och en medicin hjälper dig att bli av med dem så funkar den väl. Men nästa fråga måste bli vad som hänt om du prövat en annan medicin, eller ingen alls. Eller var som hänt om tusen personer med fotvårtor lottats till att prova tre olika behandlingar, och vilken som funkat bäst för flest. Detta är vad vetenskap handlar om.

Livet är såvitt vi vet en marginell företeelse i universum, ändå är en enda levande organism i sig, ur ett praktiskt perspektiv, oändligt komplex. Ingen människa kan ens komma i närheten av att förstå något sådant som den mänskliga organismen. Förenklade modeller är enda vägen. Att konstruera modeller som är mer komplicerade än vad som krävs leder inte till bättre funktion hos våra metoder.

Hur vet man att en patient mår bra av en medicin? Jo patienten upplever ett minskat lidande. I lidandet ligger sjukdomsbegreppet ur den enskildes perspektiv. Så det går att mäta effekt ganska förutsättningslöst. Problemet med homeopati är att trots att vi försöker se enbart till patienters upplevda lidande efter behandling så fungerar den inte bättre än sockerpiller och destilerat vatten.

svar på 65:OM problemet är vårtor.homeopatin ställer den frågan.man fokuserar alltså inte främst på sympomen utan människan som helhet.jag vet hur vetenskap funkar - du behöver som sagt var inte inte berätta för mig.du fortsätter att undvika kärnan av mitt resonemang.man kan gärna ställa vetenskapliga frågor, men måste bara se till att det är rätt frågor man ställer.

som du beskriver ovan erkänner oxå skolmedicinen substanser fast man inte vet varför de fungerar.och hur vet man att de fungerar?säger människors erfarenheter ingenting?homeopatin utgår ifrån dessa då alla är olika.där ligger ett annat problem i de vanliga testmetoderna:en god homeopatisk behandling är skräddarsydd och kan inte testas på massan - framför allt inte en enskild del av den.

det verkar rimligt att man - om man verkligen vill ha en god uppfattning om vad homeopati handlar om samt dess effekter - som david antyder, pratar med homeopater,deras patienter och också söker kunskap efter bakgrunden till dess metoder - *hur de tänker*.det är väl, för övrigt, det bästa sättet att få sann visdom om livet.