|
Inlägg #1: Postat: 2004-02-25 16:08:00
|
|
Mike |
Jag tycker Rolf verkar redovisa vad som hände på ett ganska neutralt och sakligt sätt utan att framställa sig själv endast som ett offer. Värderingarna lämnas åt läsaren det behöver inte vara fel.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-02-25 16:53:00
|
|
Rolf Nilsson |
Jag skrev inte den här storyn som en självrannsakan eller tycka synd om story, jag skrev om hur verkligheten såg ut för mig just då. Vad jag har för skuldkänslor och vad som behöver göras för att de ska bli mindre känns lite som min sak eftersom jag arbetar ganska mycket med det i nuläget. Mvh.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-02-25 21:42:00
|
|
Anna Li |
Nej, men jag tänkte inte på hur du känner nu utan hur du kände då. Likdadant när det gällde de fosterföräldrar du gillade och skämdes inför när du gjort ngt dumt. Ändå fortsatte du så mkt att du inte fick bo kvar hos dem längre. Vad var drivkraften för det? Jag ställer inte dessa frågor i moraliserande syfte utan i analyserande, jag undrar VArför?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-02-27 13:37:00
|
|
Rolf Nilsson |
Jag tror att innerst inne ville jag nog straffa ut mig och förhoppningsvis tillbaka till min familj, som jag saknade väldigt mycket under min uppväxt. Vilket jag tycker att myndigheterna ska tänka på idag, när de placerar ungar i olika hem. Det får inte bli så permanent, för både föräldrar och barn saknar varandras närhet, vad man än säger i ilska över vad det än må vara. Mvh
|
| |