|
Inlägg #1: Postat: 2004-02-24 11:20:00
|
|
mikael v |
spontan reaktion: bra skrivet som vanligt. å sen: fan! orättvist! men livet är ju det, orättvist. men jag vet att du är stark som få, kämpa på! skickar upp solsken från ett snöigt munka ljungby, låt ingen annan få det, det är bara till dig!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-02-24 12:58:00
|
|
Sunny |
Gripande välskrivet! Jag hade ju oxå varit lite ängslig för dig: det är ju tyvärr så vanligt. Men som jag skrev till dig innan: I dag betyder canser inte alltid döden. Många många lever med sin canser.Andra blir helt friska. Visst tycker man det känns konstigt att få ett sådant besked
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-02-24 13:12:00
|
|
AC Collin |
Roligt att se dig här igen, Sten. Texten var gripande, utan att kännas påträngande sentimental eller spekulativ. Rakt på, så här var det. Som livet är. Jag hoppas du mår bra.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-02-24 15:03:00
|
|
Thomas L. Aabo |
Kul att du skriver igen. Har faktisk funderat över - under din bortvaro - hur det gick för dig.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-02-25 16:06:00
|
|
Ingrid O Losell |
Men oh, Sten! Av de övriga kommentarerna förstår jag att här handlar det om ett drama där livet själv är regissör. Har snällt hållit mej borta i 6 mån. och hade ingen aning om hur du haft det - förrän nu. Så skönt att du finns på plats igen, Sten. Vad vore Sourze utan sina trogna. Ta väl hand om dej!
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-02-25 18:32:00
|
|
Mike |
Man slås av hur surrealistiskt det kan te sig när döden gör sig påmind i vårt supertrygga tillvaro.
|
| |