|
Inlägg #1: Postat: 2004-02-11 19:13:00
|
|
Jan Schmidt |
2 Ja, definitivt. Alla makthavare är i någon mån förtroendevalda och ska alltså i princip uttala sig mer för sina väljares räkning än för sig själva. Det är den regeln som bör gälla för såväl GP som för ordföranden i fackklubben på Pelles Bilverkstad. Sedan måste man förstås ge politiskt valda personer lite spelrum för ideologiska uttalanden, så gränsen måste nog bli flytande...
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-02-11 19:17:00
|
|
Jan Schmidt |
3 En offentlig person kan inte uttala sig som privatperson i ett offentligt sammanhang.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-02-12 08:53:00
|
|
Peter H |
1. Nyckelordet är "bör". Man får alltså.
2. Nyckelordet är "i princip". Om sedan klantighet eller fördold ideologi gör personen oönskad, så byts vederbörande ju ut även Kungen.. enligt demokratisk teori..
3. Alla personer är offentliga i någon mening. Nästan alla sammanhang är offentliga i någon mening.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-02-12 11:09:00
|
|
KYREUS |
Här tangerar vi en annan viktig principfråga, nämligen den följande:
1. Var går gränsen mellan det privata och det offentliga i människors liv?? 2. Är den gränsen olika för sk offentliga personer visavi den sk allmänheten??
3. Vem har tolkningsföreträde att fastslå när en individ övergår från sk allmänhet till att bli en offentliga person / är ´clownen ´Naken - Janne en offentlig person?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-02-12 11:41:00
|
|
Peter H |
Håller med om att detta är viktigt. Som en filosofisk utgångspunkt är all påverkan på andra personer en offentlig handling i betydelsen aktivitet. Man kan i alla lägen komma att ställas till svars för sin handling inför lagen. Och ens maktposition typ gentemot de man påverkar har alltid betydelse för straffbedömningen. Medias självpåtanga roll att bestämma vad som är offentligt är således ointressant - i principiell mening
|
| |