|
Inlägg #1: Postat: 2004-01-20 14:12:00
|
|
Karl |
Nu vill jag bara glömma bröllopet för det var sista gången jag träffade honom... Men min fru förstår inte alls varför jag blir så tyst varje gång det kommer på tal... Han var alltid pappas pojke medan jag var lite annorlunda... Nu är jag plöstligt "enda barnet"... Hur gör man för att stötta sina föräldrar när de börjar bli gamla... De har också förlorat sina föräldrar i ganska tät följd de senaste åren...
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-01-20 14:18:00
|
|
Karl |
Så de har haft det väldigt jobbigt, och jag som "lillpojken" vill ju göra allt för att mamma och pappa ska vara glada... Vi vill väldigt gärna ha barn, och de vill gärna ha barnbarn, men det har inte blivit något på flera år... Vi kanske inte kan få barn... Men hur säger jag det till dom...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-01-20 16:01:00
|
|
Anna Bystedt |
Det du bär på är stort. Tankarna snurrar i huvudet och man tror man ska bli tokig, eller hur?Inget blir som man hade tänkt sig. Vad hände, känner man.Och sorgen uppe på det.som gör så ont. Prata, skriv,gråt. Dina föräldrar har förlorat ett barn, men precis som jag har de ett kvar, dig. Det är deras lycka.Lev ditt liv. Följ ditt hjärta. Försök att inte bära på "dåligt samvete" att du finns kvar.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-01-20 20:37:00
|
|
Sunny |
Käraste Karl:
Dina föräldrar var säkert inte red0 för dig när du kom.Förlåt den om du kan tänka på et t ..¨
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-01-21 14:03:00
|
|
Karl |
Käraste Sunny: Vad skulle det där betyda?
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-01-21 14:12:00
|
|
Karl |
Anna, Det är nog lätt att säga att man inte ska ha dåligt samvete, men det är inte så lätt att bara lägga undan det när man ser att föräldrarna mår dåligt. Men tack i alla fall.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-01-21 14:42:00
|
|
Anna |
Jag vet det. jag tänker på min egen dotter Linnea som jag vet kan känna ibland att hon undrar varför just hon överlevde. Ibland när hon är ledsen tänker hon tankar som att; det kanske var mitt fel att hon dog, jag kanske gjorde något fel där inne i magen. Ett slags dåligt samvete. Det är inte ens lätt att säga det, Karl, men jag gör det ändå till Linnea och det ger henne en viss tröst att höra det. Är ledsen om det verkade lättvindigt när jag sa det till dig. Förstår att det inte är enkelt.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2004-01-21 20:45:00
|
|
Sunny |
Karl: Läs min artikel om Spökskrivana på Sourze. Den här var smaklös men det är de flesta som försöker göra sig lustiga. Annars hade de ju kunnat skriva i eget namn ?
Du har en jobbig situation just nu: Sänder en kram. Den riktiga Sunny
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2004-01-21 20:48:00
|
|
Sunny |
Anna. jag har mitt samvete med mig hela tiden för ett barn ska beskyddas av oss vuxna så att drunkningsolyckor inte ska,inte får,hända. Det var min oro som dödade: jag tvingande henne att bära flytväst vilket blev hennes död då hon troligen föll framåt i några centimeter med vatten o inte kunde vända sig rätt med den bökiga västen!Som jag testet o dubbeltestat från bryggan o båten!
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2004-01-21 23:06:00
|
|
Anna |
Sunny. Vet du vad jag tänker ibland? När jag låg i badet hade jag duschen i handen. Jag skulle sätta på vattnet, och den som hade haft duschen innan mig, hade haft den på verkligt hett. Jag höll den mot magen, den sidan där Alice låg, och satte igång kranen, ut sprutade skållhett vatten. Aj! Det brände till ordentligt. I många år tänkte jag att det kanske var jag, det kanske var mitt fel.... Tills jag pratade med någon läkare som förklarade att det INTE hade med det att göra..
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2004-01-21 23:14:00
|
|
Anna igen |
Sunny forts. men precis som du säger så spelar det inte någon roll vad andra säger. Man bär det man bär. Det är den där klumpen igen... Min pojkvän drunknade när jag var 21 år. Han seglade katamaran, själv i världens storm, och hade endast en väst utan krage.Han fick bommen i huvudet, inte så hårt, men trillade överbord och svimmade. Eftersom han var ensam och inte hade nån krage på västen kom hans huvud under ytan och han drunknade. Hm...livet är kymigt.
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2004-01-22 11:33:00
|
|
Sunny |
Men i ditt fall så kunde du inte påverka förloppet:det kan man sällan i sådana fall. Men om jag inte köpt flytvästen hade min dotter fått leva
Eller om jag tagit med mig henne in när jag lämnade henne i trädgården för att sätta på potatisen?
Hela tiden om,om om..Det som hände din pojkvän är fruktansvärt: Det är sånt som inte får hända. Jag tänker i dagarna mycket på de två unga flickorna som hittats döda: de skulle bli studenter i år o hade livet framför sig.....
|
| |