Jag brukar beskriva min sorg som lika stark som dag ett, men att den är nu inlindad i ett tunt lager bomull och ömmar inte lika lätt längre.Men den är där precis som innan, bara lite stötdämpad. Tiden läker inga sår.
Nej läker gör det inte: Inte när det handlar om ett barn.
Men man lär sig acceptera sorgens närvaro till sist o då mister den lite av sin udd.
Det bästa är ifall man har flera barn eller någon annat att leva för. Min andra sondotter är nu 3 o en kopia av sin faster. Det farcinerar mig mycket.