Feminister får inte tycka

TLA, Som jag skrev, var och en strider oftast främst för sina egna intressen. Mycket för att det är de bristerna man ser, de som drabbar en själv. Om du upplever att just dina behov försummas i debatten så är du ju totalt fri att ta upp dem för diskussion. Alla behöver hjälpas åt. Precis som att män ofta inte inser kvinnornas problem så är det säkert tvärtom.

Susan. Det är inget jag hittar på. Man kan behöver bara följa vilken som helst tidning för att se det.

Bra Thomas!

Nu är många engagerade i kvinnosaker, men det kommer in rapporter om kvinnor som slår sina män, om killar som klarar sig sämre i skolan än tjejer, om män som har svårt i vårdnadstvister. Det kommer, men eftersom många män tycks upptagna med att sänka kvinnofrågor är det ont om män som berättar hur det är egentligen och som strider för mäns rätt. Det är viktigare att misskreditera andras sak än driva sin egen. Det är bilden jag fått iaf.

TLA, Jag talar om debatterna. Få män stödjer mig och andra tjejer i debatterna när det kommer till saker som rör kvinnor. Varför skriver så få av männen att det är bra att orättvisor lyftrs fram? Varför bidrar de inte med konstruktiva idéer? Det jag mest möter är spott och spe för min person, som ingen här i princip vet så mycket om. Sakfrågan bemöts sällan.

TLA, Är inte du en sådan? Varför ser inte du till att få medieutrymme? Jag tror att om man försöker så går det. Du tror väl inte feministerna/kvinnosakskämparna bara "fick" utrymmet heller? Jag tror nog de fick streta för det ett tag. Inget är gratis.

Och hur tror du att det var för kvinnorna i början då? Tror du inte de fick dåtidens makthavare och media emot sig med sina idéer om lika rättigheter för kvinnor? Ska man uträtta nåt får man sticka ut näsan.

Det som jag och kanske även andra invänder mot är att intensiteten i argumentation för kvinnors rättigheter inte avspeglar de framgångar som uppnåtts. De som idag strävar efter millimeterrättvisa i föräldrapenningsfrågan tar snarare mycket större utrymme i media än sufragetterna som stred för något så grundläggande som rösträtt för 80-90 år se

Precis samma fenomen finns för övrigt när det gäller minoriteter och speciellt svarta i USA där det som alla vet rådde den extremaste formen av ojämlikhet, slaveri, för ca 150 år sedan och även därefter ett något mer subtilt förtryck.

Personligen tycker jag att för feminister och andra jämlikhetsivrare borde det nu vara mycket mer produktivt att stödja kvinnorna i de många länder där de fortfarande betraktas som andra eller tredje klassens medborgare.