|
Inlägg #1: Postat: 2004-01-11 22:15:00
|
|
Alex |
helt fel ute är du inte.. och det är det tänkandet som du visar här som gör att kommunismen inte fungerar. människan kan inte acceptera det. fast exakt samma lön har jag inte sagt, och står det så ber jag om ursäkt. självklart inte samma lön, men samma status. varför ser vi sophämtaren som någon som slarvade i ungdomen? varför har ett yrke som är så viktigt så låg status?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-01-12 13:55:00
|
|
daniel. |
Alex: I kommunismen har ingen lön överhuvudtaget, eftersom det i kommunismen inte finns något monetärt system. I kommunismen går man efter devisen "Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov". till skillnad från socialismens "från var och en efter förmåga till var och en efter arbetsinsats". Det trodde jag du visste?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-01-12 14:47:00
|
|
Mange |
Alex, du menar alltså att vi bör införa kommunism bara för att ta bort statusskillnader mellan människor???
-Herregud!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-01-12 20:51:00
|
|
Jan Schmidt |
I ett kapitalistiskt samhälle finns inget annat mått på människors framgång och betydelsefullhet vilket ord! än pengar. Där måste läkaren ha högre lön än sopåkaren. Men det kapitalistiska samhället är ju inte evigt bestående. I andra samhällssystem kan det finnas andra kriterier på framgång. Kanske vetskapen om att man gör en viktigt insats för sina medmänniskor i så fall kunde vara belöning nog?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-01-13 07:56:00
|
|
Mange |
I kapitalistiska samhällen finns alla tänkbara mått och kriterier på framgång, inklusive pengar och vetskapen om att man gör något gott. Det är bara att välja. Lever man under kommunism kan man kanske få en medalj i bästa fall, eller nackskott.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-01-13 07:59:00
|
|
Mange |
Jag blir så förbannat trött på snacket om att allt handlar om pengar i ett kapitalistiskt samhälle. Det gör det inte alls! Var och en får faktiskt en sportslig chans att välja vad man vill att ens liv ska gå ut på.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-01-13 08:01:00
|
|
Mange |
Mitt liv tex handlar ganska lite om att tjäna pengar. Däremot vill jag själv ha inflytande över hur mycket jag tjänar. Det är inte samma sak som att jag vill dra in massor av flis.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2004-01-14 06:32:00
|
|
Jan Schmidt |
Jag har själv aldrig hängt upp mig särskilt mycket på vad jag tjänar, heller, men jag tror inte att vare sig du eller jag är särskilt representativa. Varför tror du direktörerna vill ha sina feta bonusar, t ex? Varför vill Barnevik ha nästan en miljard i pension? Pengar som han aldrig i helvete kommer att kunna göra av med innan han dör? Jo, därför att måttet på framgång heter pengar!
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2004-01-14 07:22:00
|
|
Mange |
Nej, därför att deras mått på framgång stavas pengar, och för att de är giriga. Men jag skiter i hur mycket de tjänar, även om jag bodde i ett tält och levde på sopor skulle jag skita i det. Att kritisera direktörer för att de tjänär mycket pengar bottnar i avundsjuka och missunsamhet, som jag ser det.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2004-01-14 07:29:00
|
|
Mange |
Lösningen på problemet med snedfördelning av resurser står inte att finna i ökad statlig eller som det ibland kallas: "demokratisk" kontroll. Staten är nämligen också girig, eftersom den administreras av giriga människor. Det krävs girighet och hänsynslöshet för att nå maktpositioner i alla tänkbara samhällen.
|
| |