Voff, var är logiken?

När jag gifte mig första gången valde jag en hundvalp i stället för vigselring. Men jag har ingenting till övers för "utsällningsfolket" eller de där som hänger på hundkraken rosetter o dy. Eller behandlar den som ett barn. o jag är mycket engagerad i världssvälten,hemlösheten o alla utsatta människro. Min hund "arbetar" i bland på ett demensboende o till o med de gam la som slutat prata med personalen pratar med hunden o kramar om honom i timmar.En hund kan vara en stor välsignelse.

Det låter som att din hund har en om än av människan formulerad mycket viktig uppgift. Jag hoppas att du förstår vad jag menar när jag frågar hur mskor kan behandla hundar som familj, när de inte ser sina medmänniskor? När jag och min sambo var till Frälsis på julafton för att bidra till de utsatta barn som kommer dit för att fira jul, var det inte många som hade tänkt samma sak. I en stad med 130 000 invånare. Sånt får mig att fundera.

Tack själv. Ja många har sagt till mig när den egna eller min hund dör ifråm oss: Det är precis som att mista ett barn! Men så ÄR det inte. En människa är oersättlig o även om jag minns var o en av mina hundar för dess egenheter så kan det inte jämföras med sorgen efter barnet.
Eller nära vänner. Vår kultur har liksom förmänskligat husdjuren o ifall det leder till bättre djurhållning ok. men det leder i bland till rena fjantet! Din artikel är absolut tänkvärd.