Stackars, stackars lärare?

Självklart löser inte enbart en loggbok alla problem. Det är bara ett verktyg. Det ställer krav på såväl elever som lärare att den används på rätt sätt, den måste anpassad efter respektive skolas behov. Men som sagt, man kan lära sig av de som har positiva erfarenheter. Det är det jag har reagerat emot, att man inte är intresserad över huvudtaget. Berätta gärna mer på vilket sätt loggboken och pedagogiken har lett till mobbing och polisanmälan.

Eftersom eleverna har en, i många fall, brokigare bakgrund krävs stora resurser för att få pedagogiken att fungera. Det är mycket svårt för eleverna att arbeta med målstyrning och eget ansvar eftersom de inte är tränade att göra det. Det bäddar för konflikter. Vissa elever klarar det bra, men som det är i den skola som jag har erfarenhet av, drar de stökiga eleverna med sig de andra.

Återigen, loggböcker, metoder, modeller, pedagogik – inget av detta är självgående. Det kräver insatser och resurser, engagemang. Även från mig som förälder. Det är frustrerande att inte få löpande information om var mitt barn befinner sig i skolabetet, var det behövs extra stöd. Ett utvecklingssamtal per termin är inte tillräckligt, ibland infaller det när det redan är försent. Veckobrev per mail bra, men informationen är oftast så generell att den lika gärna skulle kunna följa med i en loggbok

forts I departementsskrivelsen “Elevens framgång – skolans ansvar” läs den!: Länk: tinyurl.com konstaterar man att de olika pedagogiska synsätten troligen bottnar i en förtroendeklyfta mellan lägre åldrarnas lärare och lärare för år 7-9. Man efterlyser mer samarbete, både mellan åldersgruppernas lärare och externt.