35-timmars arbetsvecka är skadligt

Först och främst, tack Anton. Skönt med lite uppbackning. Vidare till svar 13. Biff, det har jag gjort. Som jag nämner i svar elva - vilket jag får förmoda att du missat. Jag hoppas att ni inte upplever att jag inte är ödmjuk, har jag trampat er på tårna ber jag om ursäkt. För att knyta an till svar nio igen, vad jag ville belysa här var den skillnad som görs mellan "pojkflickor" och "flickpojkar" även om det ordet aldrig används.

Jag har fått erfara vad det kostar att bryta mot normer, jag har smakat på samhällets intolerans mot de som är annorlunda. Jag anser inte att man som förälder ska pracka på sina barn något slags jämlikhetstänkande som grundar sig på att flickor och pojkar ska leka med samma leksaker och leka samma lekar. Biff, du tycks tro att jag förespråkar någon slags totalitär jämlikhetsfeminism som inte ens anser att flickor bör sminka sig utan att man tvingar pojkarna att göra likadant. Hoppas jag har fel.

Angående klassens tuffing, han/hon står förstås helt opåverkad av samhällets värderingar och normer och konserveras perfekt från generation till generation. Klassens tuffing är oföränderlig? Nå, vi kanske definierar dessa könsroller på helt olika sätt? Jag vill gärna tro det iallafall.

Men i vår värld finns de, även om vi försöker få bort dem. Och vad gör man åt det? Sitter man vid datorn och förbannar dem medan ens son blir hånad av tjejerna? Klagar man på klassföreståndaren när ens dotter är ointressant för killarna? Anmäler man till polisen när ens barn blir döpta i toaletterna? När ens barn är officiella "mobbingoffer"?Avgör själv om du tycker jämställdheten är värd det priset...

Tja, Biff, bra att vi är överens på den punkten iaf. : Som du säger, ett samhälle helt fritt från könsroller är en utopi, för mig innebär det dock inte att det inte är värt att sträva efter. Och Biff, det är ju just det som är poängen, det är därför vi BEHÖVER sträva efter en förändring, så att barn inte behöver bli utsatta för kränkande behandling p.g.a. att de inte riktigt passar in in den trånga normen.

Helt kort, om vi bara ersätter den gamla normen att "mamma ska vara hemma" med den nya normen att "mamma ska vara på jobbet" så missar vi ju chansen att låta människor fritt forma sina liv som det passar dem. Speciellt om denna nya norm subventioneras av skattesystemet och trumpetas ut som moraliskt överlägsen.

Niklas, visst, man ska inte ge upp sin kamp bara för att man riskerar att bli mobbad. Men ska man göra det när de man älskar mest riskerar att bli mobbade? Jag säger inte att man ska det, bara att man måste tänka sig för. Om man anser att ens åsikter är såpass viktiga, bör man naturligtvis fortsätta kämpa. Men då ska man också vara beredd på att ens barn har en oerhört jobbig tid framför sig. För "mänskligheten" är det förstås värt det, men är den viktigare än ens barn?

Ok, jag tyckte bara den hade hört hemma bättre i en "ny" tråd till artikeln... :- Jag menade att ingen av debattörerna i denna tråd propagerat för det...