|
Inlägg #1: Postat: 2003-11-11 23:25:00
|
|
Sunny |
Björn: vi hade de stora hospitalen senare mentalsjukhusen där många unga blev kroniker.
De var en stor skam: min ex hade en syster på mentalsjukhus i 19 år tills hon tog sitt liv o syskonen visste inte ens att hon fanns till. Men mamman var hemmafru hela livet.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-11-12 00:10:00
|
|
Björn |
Sunny: Du vet mer än mig om detta, men min poäng förblir som du så riktigt påpekar: psykiska problem är inte något som plötsligt uppstod på 1970-talet.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-11-12 14:10:00
|
|
Yanni |
Jag frågade en speciallärare och hon sa att det fanns precis lika mycket psykiska problem förr, men nu har man diagnosticerat dem och barnen får synas, låses ej in. Därför kanske det kan verka som att det är fler med problem nu än då.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-11-12 15:42:00
|
|
Sunny |
Det har alltid funnits psykiska problem. Vi hade förutom mentalsjukhusen hem för "vanartiga" barn hette såpojkhem Skå blev bekant genom Gustav Ryahemmet för flickor ökänt men enda hemmet för flera av mina komipsar massor av fosterbarn o så vi "annonsbarn" Läs min annonsen Allt detta medan vi hade den historiska parentes som hemmafruarna utgjorde.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-11-12 15:46:00
|
|
Sunny |
Vidare hade vi hembiträden,barnpigor o barnpensionat. De senare fungerade ungefär som dagens hundpensionat: Man satte barnen där medan hemmafrun följde sin man på resor eller medan man åkte på semester. De yngsta var spädbarn. Många barn tillbringade alla sina sommarlov på dessa ställen som kan kallas "kollon för bemedlade."
Att behandla ett barn så i dag är otänkbart o var det redan under 70 talet!!
|
| |