|
Inlägg #1: Postat: 2003-10-20 09:39:00
|
|
Sofia |
Det är inte upp till ett barn att välja, och det är otrygga barn som blir otrygga vuxna, ibland ätstörda sådana. Jag tror inte att du kan se en anorektisk, kanske döende 16-åring i ögonen och yra om värlfärdsgnäll.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-10-20 13:07:00
|
|
AC Collin |
Nä Solveig, jag tycker att Sofias tankebana är glasklar. Vi har en tradition att säga "ta en kaka till!" och samtidigt lägga locket på. För vem av de där gubbarna kan komma sig för med att beklaga sig med en nybakad väldoftande bulle i munnen? Läker bullen sorgen? Nej, den kapslar in den som en klump i magen. Bulltanterna borde kramat om gubbsen istället.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-10-20 13:11:00
|
|
AC Collin |
Jag kom att tänka på ett inslag i en dokumentär för en tid sen, om överviktiga barn. Speciellt en mamma som tröstade sin son när han misslyckats i en idrottstävling. Hon bullade upp med massor av mat och godis. Han kom att koppla misslyckande med mat som tröst.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-10-20 13:21:00
|
|
Emma Färnström |
Haller med Sofia! Jävligt intressant och bra!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-10-20 20:31:00
|
|
Magnus Löwendahl |
"Solveig" framstår som en okänslig klant. Sofia och AC har svarat bra och tänkvärt. Ert tålamod är beundransvärt.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-10-21 07:21:00
|
|
Sofia |
Jag tror helt enkelt att Solveig, liksom många andra, kan för lite om det här. Av okunskap reagerar man så. Och det ger mig något att fundera över.. varför mitt budskap inte kom fram i artikeln.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-10-22 17:47:00
|
|
Karolina |
Sofia, jag tycker att ditt budskap är tydligt och lättfattligt. Jag har inga egna referenser till ämnet, men tar till mig vad du vill säga. Någon gång när jag var i högstadieåldern tänkte jag att jag skulle vara glad om jag hade en släng av ätstörningar - för att kanske märkas lite och vara lite speciell och få uppmärksamhet. Det gick aldrig längre än så. Jag är tacksam för det.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-10-22 17:53:00
|
|
Karolina |
Jag ville ha kontroll och tog ut mitt kontrollbehov genom att vara en duktig flicka - mestadels i skolan. Ibland ville jag kontrollera mitt ätande också, men handbollen räddade mig. Där var det normala att äta ordentligt och det blev identitetsskapande att sitta länge i matsalen för att visa att man sportade och var tvungen att äta trots att maten var så äcklig så äcklig.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2003-10-22 20:21:00
|
|
Sofia |
Mm, där har du en viktig point Karolina. Handbollen som räddade dig... Var glad att du hade den.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2003-10-23 10:48:00
|
|
solveig |
Ja, jag måste erkänna att jag inte känner till bakgrunder tillräckligt och inte borde ha reagerat så tanklöst. Eftersom jag är barn av min tid och har upplevt matbrist strax efter kriget så så kopplar jag ihop mat med värme och societet. Ett glas mjölk om dagen fick vi, min första apelsin när jag var sex år. Då var människorelationer mat för mat som substitut för erkänsla fanns inte som det gör nu.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2003-10-23 13:19:00
|
|
Sunny |
Solveig jag har oxå varit hungrig under mina tonår så mat är väldigt dubbelt för mig: Dels detta att kasta i mig medan det finns o dels detta med att stoppa tröst i de mörka hålen.Mitt förhållande till mat är förtstört o det får jag nog leva med. Jag har fått de nya generationerna att fungera bra med maten i stället.
|
| |