|
Inlägg #1: Postat: 2003-10-19 23:41:00
|
|
Sunny |
Ett mycket bra o framför allt oerhört viktigt inlägg!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-10-20 09:06:00
|
|
solveig |
Jag blir lite fundersam över alla klagovisor över allt det goda. Var förbannat glada över att det finns! Det är upp till var och en att välja, rata bullen eller svälja. Eller behövs det en kristid i Sverige för att gnället ska upphöra? Jag tvivlar. Det är tydligen inne med navelskådande välfärdsgnäll.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-10-20 09:25:00
|
|
sten |
Jag har svårt att bli upprörd över "hembakade" bullar.Däremot kunde affärernas fikabröd gärna brinna upp. Men framförallt de tiometershyllor med chips i 120 sorter och frukostflingor i 65.Ungarna leds runt av mammorna,"Ska vi ta den vanliga sorten eller ska vi pröva någon annan" Det kan få m i g att spy!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-10-20 15:55:00
|
|
KYREUS |
Alltför sorgligt sant, hur människor tröstäter! Jag ser det så ofta med smärta i själen - på tjänsteuppdrag inom kyrkan. mvh KY
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-10-20 18:57:00
|
|
Kajsa Kallio |
Bra skrivet om svåra saker. Även om inte jag har några större matrelaterade problem så är jag smärtsamt medveten om hur mycket tröst är förknippat med mat. Och framförallt hur mycket som kretsar kring mat och måltider. "Efter lunch, före fikat, innan middagen" ständigt använder vi mat som referens, inte konstigt att inte alla klarar av det på ett sunt sätt.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-10-20 20:28:00
|
|
Magnus Löwendahl |
Bra och viktigt inlägg i alltid aktuell fråga!
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-10-21 00:26:00
|
|
stefan med s |
Är du lika behärskad som du verkar när du svarar på en del inlägg? Räknas verkligen bulle lika som kåldolme? :- starkt och naket, bra gjort Sofia! Tänkvärt med maten som tröst i vår kultur. Nu har du beskrivit orsaker att få anorexi och bulimi. Men vad krävs enligt dig för att kunna komma ur det? det om nåt är värt en rad.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-10-21 11:58:00
|
|
"jag" |
hej! när jag läste din texst så fylldes mina ögon av tårar som saknta började rinna ner för kinderna. dels för att jag kände medlidande för dig och dina kompisar men mest för att du beskrev den hemska situation som jag just nu befinner mig i. För lite mer än ett år sedan fick jag anorexi och det var precis som du beskrev det bortsett från att jag var helt själv.
|
| |