|
Inlägg #1: Postat: 2003-10-10 12:56:00
|
|
Thomas L. Aabo |
Trevligt att djuren får vara med. Har din religion ändrat isntällning eller är det din personliga "avvikelse"?
Har för mig att kristendommen förut predikade att endast människor...
Eller har jag fel?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-10-10 13:50:00
|
|
monika |
skönt någon medger att djuren faktiskt också har en själ!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-10-10 14:06:00
|
|
T. |
liten sanning, ändå stor. herr T.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-10-10 14:18:00
|
|
robban z. |
kontroversiellt, eller hur? Säger inte Svenska Kyrkan att deras Gud är kärlekens källa, eller nåt sånt??
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-10-10 15:45:00
|
|
Magnus Löwendahl |
Pastorn går ju från klarhet till klarhet vettja. Bravo!
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-10-10 16:25:00
|
|
Catherine |
Gillar sista stycket i din lilla dikt: "Den lever och frodas
och föder livet; ändå förgör den
- utan att blinka."
Många gånger har jag funderat över det här med kärleken. Den största kärleken är kanske den mest smärtsamma, därför att vi lär oss något stort på vägen.../För övrigt en bra artikel!
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-10-10 20:34:00
|
|
Marlene M. |
Suverän titel? Härlig men omöjlig att förstå...
Kanske genomsyrar kärleken allt, och har så alltid gjort. Men vi är för blinda, för unga i hjärtat, för att kunna se den... Den väntar på oss, hur länge som helst...
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-10-10 23:12:00
|
|
Sunny |
Ruth i Biblen har skrivit den vackraste kärleksförklaring jag någonsin läst: Dit du går etc.
Den är till en gammal barnlös o därför i detta sammanhang värdelös kvinna, den förra svärmodern. Till sist ger hon kvinnan det allra käraste hon får: sin förstfödde son!
|
| |