Kära Charlotte Nilsson

Michael, det beror på vad vi menar med inre egenskaper. Det behöver inte bli bättre. Det jag vill är att ge alla möjlighet att utveckla sig på sina egna villkår. Att försöka leva upp till någon annans ideal utan att känna eller tänka efter är aldrig bra, vare sig det är inre eller yttre.

Man kan vara snäll mot andra utan att efterlikna en stereotyp. Människan har naturliga anlag för att vilja känna sig viktig/behövd/eftertraktad av andra människor. Om alla är likadana stereotyper är alla ersättliga med någon annan och ingen är unik.

Biff, om man vill utreda någonting måste man gå till botten med det och se det ur så många aspekter som möjligt. Att man är ett flockdjur hindrar inte att man samtidigt är en individ. Dagens snäva normer rymmer inte så mycket plats för individer.

I det här sammanhanget menar jag en människa med potential att utvecklas intellektuellt, spirituellt och själsligt på ett unikt sätt. Denna utveckling kommer i skymmundan för alla de världsliga ting vi anses behöva och all den kraft som går åt till att försöka skaffa dem. I ett bredare perspektiv tycker jag att en individ är varje levande varelse med någon förmåga att tänka eller känna.

Det finns inte så mycket rum i dagens samhälle för individer att känna efter vad de vill. När någon vill göra något som man inte kan tjäna så mycket pengar på hör man att det är fel. Jag försöker inte bestämma över någon, bara uppmärksamma folk på saker som jag tycker är viktiga att förstå. Som när man förklarar för någon vilken mat som är nyttig och vilken som är farlig. Sen får de äta vad de vill. Jag antar att man kan kalla mig för religös, det beror på hur det defineras.