|
Inlägg #1: Postat: 2003-08-11 15:02:00
|
|
patrik svensson |
hej conny! jag vet inte om det kan vara till någon hjälp, men det kan väl i alla fall vara värt ett försök. det finns ett band från malmö som heter david & the citizens. deras skiva "for all happy endings" handlar till stor del om sångaren davids mamma som gick bort i cancer. bara ett litet tips. fortsätt jobba.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-08-11 15:35:00
|
|
Anna Li |
Bra!
Men även om bandet till föräldrarna är starkt kanske det inte alltid är positivt. Dessutom finns ett starkare; det till de egna barnen. Så jag kompletterar med; STäng av TV:n gå och krama om dina barn, läs en saga och lyssna på vad de har att berätta. Och börjar med att följa min egen uppmaning.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-08-11 16:14:00
|
|
Staffan Huss |
Hej Conny! Det är få som är starka nog att erkänna sin sorg till 100 och stå för det. Det är väl det enda "konstiga" med dig. Som du sett är vi ett helt gäng på Sourze som läser vad du skriver och tänker extra mycket på dig nu. Det tänker vi fortsätta med tills hissen, som inte går längre än till bottenvåningen, har stannat. Sedan åker vi gärna med uppåt igen, men det talar vi om för dig när du är redo för det.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-08-11 16:58:00
|
|
Magnus Löwendahl |
Av egen erfarenhet vill jag försöka ge ett råd: Se till att håll dig rätt mycket sysselsatt med jobb och gärna någon skapande verksamhet. Det hjälper till med bearbetningen av sorgen fast det inte känns så först. De inre mardrömsresornas branta bergodalbanbackar kommer småningom att plana ut och du blir mer förmögen att se ditt yttre och inre landskap igen. Fast då i ett nytt perspektiv. Det där lät kanske väldigt torrt och snusfönuftigt men jag menar verkligen vad jag säger!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-08-11 19:19:00
|
|
Helen C Ohlsson |
Tack Conny för att du delar med dig av dina tankar! Jag miste min pappa för några år sedan genom en olycka och känslan att inte få avsluta var outhärdlig. Men ävn om man ibland, i andras ögon, får möjlighet att avsluta så känns det ändå inte så. Det blir aldrig färdigt ändå. Saknaden kommer alltid finnas där för att det fanns ju så mycket mer man ville ge. Jag tänker på dig!
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-08-11 21:35:00
|
|
sandra |
Vi har inget annat val än att våga. Modet kanske inte finns där just nu, men det återvänder.. Alldeles säkert.
Tänker på dig.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-08-11 23:20:00
|
|
Isabel Hasselberg |
Conny. Vet du... när du sörjt länge länge, kommer det dyka upp en stunds lycka nån dag. Och nästa dag blir den längre, och nästa längre...o.s.v. Helt säkert kommer du en dag att vara lycklig i stället för rädd. Och ta till vara på ditt liv, och din chans här på jorden, vi kanske inte får så många. Rädsla ska ju vara en liten del i vårt liv till för att hålla oss vid liv kanske..., men inte något att kuvas under låtas ta över.
Sköt om dej.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-08-28 19:15:00
|
|
gumfe |
min mamma dog.. hon betydde allt för mig. hemlisar .kravlös kärlek.hon var moder.. en stor moder i litet skal.hon var sjuk så långt tillbaka jag kan minnas..men hon fanns där..alltid. det finns en dag då vi måste låta våra älskade gå.VI måste LÅTA de gå och vara tacksamma för den tid de varit hos oss.Vi glömmer ju aldrig dem.
|
| |