|
Inlägg #1: Postat: 2003-07-29 20:16:00
|
|
Anna Li |
Mycket Norén-känsla över våra träffar. Hon är redan död, men lever ändå kan leva i 10 år till. Vi har inte haft något som ens liknar ett avsked. Jag skulle gett otroligt mycket för ett avsked som ert! Det låter som ett underbart sätt att dö på om man nu måste dö. Beklagar förlusten du gjort! Hoppas du inte blir upprörd över min kommentar
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-07-29 21:21:00
|
|
connyp |
Nej, jag blir inte upprörd. Visst var det ett fint avsked med mor nu. Du har helt rätt. Men visst, efter alla fina ord som sänts min familjs vägar efter texten, var min första respons att ringa till mamma och berätta. Och det känns, nu när det är försent och jag aldrig mer kan ringa henne, fint farväl eller inte. För jag vill ha min mamma kvar. Hon var bara 59 år. Tack för din kommentar, Anna Li. Solsken på dig.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-07-29 22:38:00
|
|
Anna Li |
Jo självklart är det så. Min mamma var 56 när sjukdomen började märkas. Hon har aldrig brytt sig om sina barnbarn t ex, din mamma kommer aldrig att få se dina barnför du har väl inga än?. Då kommer du att känna saknaden igen och igen. Mammor borde på något vis alltid få finnas. Och jag känner SÅ igen ditt sätt att snyfta "lilla" mamma, lilla älskade mamma.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-09-15 15:35:00
|
|
Sunny |
Slås av att jag som vanligt känner det där sticket av smärta: de hade i
alla fall en mamma.När de var små o hjälplösa. Men inser att den enda vinsten jag kan göra är ju att aldrig behöva mista någon mamma eftersom jag aldrig haft någon. Kram på er Sunny.
|
| |