|
Tamlin |
Hej Conny!
Otroligt vackert skrivet, Du är fenomenal! Du sätter verkligen fingret på det som många har så svårt att förstå - att man, oavsett ålder, känner sig så liten, hudlöst oskyddad och berövad då man mister den som varit ens bästa vän och förtrogna hela livet. Själv hade jag min älskade lilla mamma i hela 52 år hon var ung då jag trängde mig på, men chocken och sorgen var monumental. En frontalkrock i främmande land; jag fick aldrig säga "jag älskar dig" den där sista gången, men tror säkert att hon visste... Det är nu 6,5 år sedan, men hon saknas fortfarande och kommer alltid att göra.
Och Du - vilket fint foto på söt unga mamma och gullig liten lintott!
Kram,
Tamli
|