|
Unto S. |
Jag läste även din ”Ljuvliga längtan!” och är glad att du har blivit fri från dina spöken, nästan. Den där joggaren, är det inte något som kommer från din barndom. Det är inte många som klarar av det som du berättade om i ”Varför?”. En illgärning och förbrytelse som straffar offret, flickan, resten av sitt liv. Men jag tror att du kommer att uppleva din längtan och ditt kärleksnäste utan att någon ”joggare” stör. Ditt sätt att skriva uppenbarar det.
|