|
Inlägg #1: Postat: 2003-07-06 12:59:00
|
|
Anna Li |
Det finns ju som bekant inget bra ingenjörsmässigt mått för att räkna ut om en person har rätt att vara olycklig eller inte. Vi lever i ett rikt land, vi är mätta, vi är varma, kanske har flickan föräldrar som bryr sig mkt och tre snälla kompisar och hon är ändå olycklig för att hon har potatisnäsa och tandställning. Och det är inte du som bestämmer hur hon känner det, hur mkt "rätt" du än tycker att du har. En klapp på kinde är oftast bättre än en spark i baken!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-07-06 19:57:00
|
|
Erik Lindgren |
Å ena sidan skriver jag inte artiklar för att man ska bli glad, ledsen eller arg, utan för att uttrycka något. Ibland kanske jag skriver för att roa. Å andra sidan skulle jag helst se att folket här slutade uttala sig om de skrivandes liv. Vad vet du om vad jag vet om ensamhet? Har du "gått i mina mockasiner"? Nä, just det, så håll snattran om saker som du inte vet något om då. Kärring.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-07-06 20:02:00
|
|
Erik Lindgren |
Angående vad du säger om folks liv hit och dit: Livet blir vad man gör det till. Det finns en person som har sånar fullkomlig makt över mitt liv och vart jag kommer hamna till slut, och det är jag. Vill man sitta och deppa och knulla sig i armen med en köttkniv så visst, varsågod, men kom inte och gnäll om att allt är någon annans fel om tjugo år.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-07-06 23:28:00
|
|
Anna Li |
Eh, vänta nu. Du uttalar en hel jävla massa fördomar om människor som skär sig och hur knäppa de är, men jag får inte säga ngnting om dig utifrån din text? Konsekvens?
Du visar ganska tydligt både att du inte vet något om ensamhet eller särskilt mycket om livet. Livet beror inte bara på en själv, det beror väldigt mycket på vilka förutsättningar man får framförallt från sina föräldrar.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-07-06 23:28:00
|
|
Anna Li |
Ditt svar till mig visar dessutom att det inte är någon idé att ta dig på allvar. Då skriver man inte "håll snattran, kärring". Dessutom svarade du inte på själva kärnan i det jag skrev; hur kan du veta hur andra känner och om det "bara" är att rycka upp sig? Du verkar ha ungefär noll empati.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-07-07 10:35:00
|
|
Erik Lindgren |
1: Okej, sluta jabba om att "man kan inte ta dig på allvar" bara för att jag råkade skämta lite i slutet på ett inlägg. Så farligt är det faktiskt inte, jag menar, världen går inte under. Tro det eller ej. 2: Att säga någonting om någon utifrån en text personen skrivit kan vara mycket svårt, eftersom en text är ett fragment av personen ifråga. Och vidare, vad är det för fördomar som jag yttrar?
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-07-07 10:45:00
|
|
Erik Lindgren |
Vilken förutsättningar man har är en faktor, ja, men vad spelar den faktorn för roll om du har en förutsättning men inte gör något utav den? Å andra sidan kan man skapa sig själv förutsättningar.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-07-07 10:45:00
|
|
Erik Lindgren |
Saken är ju då den att visst, det finns en massa små faktorer här och var som kan styra vem man blir och vad man gör, men det yttersta faktorn i det hela är ändå personen själv och dess vilja, och det finns liksom inget mer att säga förutom det. Man kan bli vad man vill vara, man kan göra vad man vill, det handlar bara om att lära sig hur.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2003-07-07 10:50:00
|
|
Erik Lindgren |
Hur jag kan veta hur andra känner? Det kan jag inte veta, saken är den att de flesta av dessa människor som vi nu sitter och diskuterar över deras huvuden, uttrycker sig på samma sätt om sina känslor, använder samma eller liknande bildspråk i frågan, osv. Man kan därför anta att de känner på liknande sätt, anser jag. Men det kanske är fel? Vidare är det alltid "bara" att rycka upp sig. Det här handlar om vad livet är, hur man sköter det och vad man vill göra av det, självklarheter.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2003-07-07 16:06:00
|
|
Anna Li |
Din text visar med all önskvärd tydlighet att du inte har ngnsom helst förståelse för de som mår dåligt. Försök tänka dig in i situationen att du från 0 års ålder på olika sätt får visat för dig att du är en betydelselös skit, sedan blir du mobbad av dina klasskamrater, sedan blir du 18 år och ska ta hand om ditt liv och mår pest. Men då kommer Erik Lindgren och ger dig en spark i röven och då tar du tag i allt och så blir allt bra....???? Kan du verkligen tro på det själv?
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2003-07-08 02:05:00
|
|
Erik Lindgren |
Anna Li, lustigt nog har du exemplifierat med ett textstycke som låter som ett utdrag av en utomståendes sammanfattning av min dagbok. Med ett undantag, jag började styra upp skiten när jag var 14. Jag har överlevt, jag mår finfint och har ett underbart liv, i jämförelse med hur jag haft det.
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2003-07-08 02:08:00
|
|
Erik Lindgren |
Men om min väg inte är sättet som man bör göra på, vad ska man annars göra för att hjälpa dem, om man inte skall ge dem motivation, vilja och en insikt om att livet kan vara bättre, och antagligen kommewr bli det om dom försöker? Vad skall man göra, om inte detta? Klappa dem på kinden i 5 minuter och sedan gå därifrån?
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2003-07-16 07:02:00
|
|
MedicSU |
Varje människa har fått gåvan att tänka själv, göra val själv. Vissa behöver dock vägledning och mycket möjligt stöd en bra bit in i livets väg
Komiskt hela artikel är komisk, tragedi och komik ligger nära varann :
|
| |