Singelmamma med barn - fetbort

Inlägg #1: Postat: 2003-06-24 13:45:00
Fredrik R
Hej, jag vet allt det där du beskriver.
Det finns inga nya sanningar i detta, om hur singelmödrar skyddar sig emot män som "kliver" in i deras liv. Men detta handlar om arrogansen i hennes uttalande.Att inte tänka efter och låta sig förstå, att det finns bra män -som fungerar mer än väl i ett sådant förhållande,
och att hon inte behöver försvara sig och peka ut dessa män som något sorts hot.
Inlägg #2: Postat: 2003-06-24 13:50:00
Fredrik R
Själv har jag levt i tre av sådana förhållande, och barnen därsammanlagt 8 st har bara känt trygghet och manlig närvaro på ett otroligt fint ,positivt sätt. Givetvis handlar det om lyhördhet, distans och närhet där också. Detta kan tyckas ses som ett hot mot vissa,
men då får dom leva i denna villfarelsen resten av sitt liv. Jag skall väl för fan inte bli påhoppad för att en mamma är bitter, när jag diskuterar dessa erfarenheter med andra?
Inlägg #3: Postat: 2003-06-24 13:55:00
Fredrik R
Gällande kvinnan, ja- hon fattade galoppen och ändrade plötsligt attityd, och kunde knappt gå förbi utan att ge en eloge för mitt svar.
Vissa människor fattar när det är dags att begrunda sitt liv.
Jag sade henne "sanningar" som ingen, ingen någonsin sagt till henne, och varenda ord var rätt.
Inlägg #4: Postat: 2003-06-24 13:59:00
Fredrik R
Från en mammas synvinkel kan jag ge dig dessa sanningar. Män får komma in i familjen. Män får ta del av det gemsamma livet. Män får lov att vara en del som vuxen kompis,mansgestalt, eller rentutav en trygghet. Om man inte sammarbetar-hur fan skall förhållandet fungera då? Det finns säkert omvända situationer, skall pappan bromsa kvinnans möjlighet
att etablera kontakt med barnen för att skydda dom på något sätt? hur skulle den relationen se ut ?
Inlägg #5: Postat: 2003-06-24 14:03:00
Fredrik R
När det gäller högburet huvud som du nämner, så har jag det. Men inte i situationen som artikeln gestaltade. Utan i mitt samarbete med barn och deras behov, ja, jag känner mig tillräckligt stolt än så länge-utan att vara pappa på riktigt.
Men kvinnan lyssnade inte på samtalet utan kom bara med sin egen värdering och angrep för henne en nästan okänd människa jag
Inlägg #6: Postat: 2003-06-24 14:06:00
Fredrik R
Jag har mött denna arketyp av kvinna, i debatter,i inlägg,i böcker.
Jag är piss trött på dessa "sanningar" som människor kräker ur sig-utan att veta ett jota om hur saker och ting förhåller sig.
Men ämnet kvarstår, och det kommer en artikel om det.
Hur har du det själv?
Inlägg #7: Postat: 2003-06-24 19:05:00
Marie Hellström
Att kvinnan gjorde ett påhopp på dig utan att lyssna ordentligt till det du vill ha sagt, verkar uppenbart. Inte speciellt trevligt gjort. Men, du har tagit väldigt illa vid dig, så ämnet bränner, eller hur? Sen, hur hanterar man oförskämda påhopp på krogen? Jag är inte speciellt duktig på det heller.
Inlägg #8: Postat: 2003-06-24 19:11:00
Marie Hellström
Själv har jag svårt för att släppa in någon i mitt liv. Väldigt ofta upplever jag att det blir för intensivt och krävande. Har också svårt för tilliten till män. De små vita lögnerna, som många män kör med hit och dit för att inte såra, blir väldigt svåra för mig. Då bryter jag väldigt snabbt på förhållandet, istället för att må dåligt.
Laddar...