|
Michael Lundahl |
Undertonen är människoförakt ändå. I mina öron låter det som "Visst, så länge du inte får återfall och blir en sån där hora igen så älskar jag dig". När vikten läggs så hårt på framtiden, då visar det på att *då* var det "fel" på människan. Gillar inte dikten alls...
|