En natt som andra

Ja, var lägger man skulden? Att på ett närmast sadistiskt sätt misshandla och våldta sin partner när hon behöver sova låter knappast i mina öron som att det handlar om kärlek! Vad får han ut av det, mer än en kick av maktbegär? Och vad får hon ut av att stanna hos honom?

Måste bara fråga, är det självupplevt? Det verkar nästan så i ditt svar, men folk har ju fått skit förut för att de hetsat upp sig över uppdiktade historier i författarskolan. Men kärlek? Njae, från hans sida verkar det ju bara handla om makt, kontroll och egofixering. Och DET är INTE samma sak som kärlek, tro mig.

Liksom andra förhållanden där misshandel och övergrepp pågår, finns det två sidor av myntet, s.a.s. Det här är baksidan. Den andra sidan är kärleken. Jag kan inte försvara att hon stannar, men jag kan försöka förklara.
Om hon hade lagt sig vid 22, hade han lika gärna kunnat väcka henne och samma sak hade hänt...

Problemet med tiden är lite ett sätt att visa det sjuka i situationen, det är inte avsett att förringa det som faktiskt händer. Händelsen i sig inte är ett problem för henne, för det har hänt för många gånger. Sömnen blir viktig i en sådan här situation, man orkar inte med stressen i förhållandet annars. Det är inget hon medvetet tänker, utan bara en drift som finns där.

Jag antar att du får den känslan för att jag svarar utifrån hennes synvinkel, inte från förnuftets. Jag förstår att man undrar varför hon stannar, varför hon låter sig förnedras och utnyttjas. Att kasta ut en text så här, tagen ur sitt sammanhang, gör ju att man lämnar många obesvarade frågor hängande i luften. Jag undrar vad du menar med att lösa problemet? Hade du varit i den situationen hade du ansett att det var _du_ som var problemet - det är det som är själva problemet.

Du gör en liten tankevurpa här. "Problemet är alltså att hon inte ser att det är fel, eftersom hon hjärntvättats och psykats till att tro att all skuld ligger hos henne." Oavsett orsaken till att hon tar på sig skulden, så om hon känner skuld så måste hon ju inse att nåt är fel, eller hur? Varför ta på sig skuld om allt är OK?

Ja, jag har inte sagt att hon inte inser att _något_ är fel. Det hon inte inser är att det _han_ gör är fel. Det jag menade med att hon psykats till att tro att all skuld ligger hos henne är att om något blir fel i förhållandet vilket det blir hela tiden så är det hennes fel. Automatiskt. Oavsett vad som händer. I hennes ögon blev ngt fel eftersom han blev arg på henne.

Så länge du inte kan inse att sanningen är att det finns tusentals kvinnor och män som lever i sådana här förhållanden. Självklart är det inget de drömt om eller strävat efter, de råkade bli kär i fel person och innan de visste ordet av hade de fastnat i deras värsta mardröm. De flesta tänker som du "det är bara att gå", men det är inte så enkelt.

OK, om det bara är att acceptera, så får jag väl be om ursäkt att jag kommenterade öht då. Men du ska inte påstå att jag inte vet sanningen, att tusentals människor lever såhär. För du har ingen aning om vad jag vet och har varit med om! Men varför ska man bara acceptera att det är såhär och inte försöka göra något åt det, försöka hjälpa folk att ta sig ur det?

Just för att det är fel. Jag befinner mig inte i den här situationen längre, så mig behöver du inte övertyga. Men självklart ska man hjälpa och stödja de som är det. Däremot är det ingen hjälp att säga till de personerna att det bara är att resa sig upp och gå - snarare tvärtom.