|
Inlägg #1: Postat: 2003-04-15 15:51:00
|
|
Kalle G |
Är det ett sätt för henne att styra förhållandet dit hon vill? Att knyta mannen till sig genom att göra alternativet så ensamt och därigenom oattraktivt som möjligt? För det brukar ju vara så att män klarar skilsmässor sämre än kvinnor, pga ett sämre socialt umgänge som "skyddsnät".
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-04-15 23:15:00
|
|
Björn |
Kalle G: Det torde bero på VILKEN man och VILKEN kvinna det rör sig om. Jag har sett exempel i min direkta närhet både på vad du pratar om och på motsatsen. Alla är individer, och oj vad det gör världen komplicerad och skojig:.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-04-16 09:15:00
|
|
Kalle G |
Javisst, tittar man på individnivå så finns det naturligtvis alla möjliga varianter. Men ser man problemet på samhällsnivå det är ett STRUKTURELLT problem, som fem. ofta påpekar så är det vanligare med social isolering och t ex ensamhet, alkoholism och självmord bland män än bland kvinnor efter en skilsmässa.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-04-18 07:58:00
|
|
Josefine A |
Ja, har man haft någon som tagit hand om en i 30 år, tvättat ens kläder, lagat ens mat, uppfostrat ens ungar, givit kärlek, sex o omsorg, klart fan det blir knepigt att reda ut sin tillvaro när kvinnan i fråga en dag får nog o drar. STRUKTURELLT tar kvinnor hand om hem o barn. Många män står helt handfallna efter en skilsmässa. Först har deras morsa tagit hand om dem, sedan frugan, men vem skall nu?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-04-22 14:09:00
|
|
Bertil |
*med darrande stämma* Ojoj flicka lilla. Jag klarade mig alldeles utmärkt i flera år, med alla de sysslor om du pratar om. Men så kom HON. Och så kom barnen. Och så... ja, någon måste ju arbeta för att vi skulle få tak över huvet och mat på bordet. Men jag ville ju "vara med" i hemmet också. Men det var ju alltid något fel på MITT sätt att göra saker och ting... Antingen höll jag diskborsten i fel hand, eller så var det fel färg på klädnyporna som inte matchade gardineran...
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-04-22 14:14:00
|
|
Bertil Svensson |
Jaja, gör det själv då. Du har ju tid på dig som är hemma hela dagarna, tänkte jag då. Men det var inte heller bra. Gjorde man något var det fel, gjorde man inget var det också fel, och ville man gå ut så var det ABSOLUT fel! Till slut satt man på sin pinnstol och läste tidningen om kvällarna, för då var det i alla fal tyst, även om surt ogillande och blängande bara är snäppet bättre än öppet tjat och gnäll...
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-04-22 14:33:00
|
|
Bertil Svensson |
Så speciellt mycket kärlek och sex "offrade" hon inte på mig de sista 20 åren i alla fall. Så ville hon skiljas en dag. Jaja, det var väl lika bra, egentligen. Synd att vi inte gjorde det 25 år tidigare. Innan hon fick mig att tappa mitt umgänge och förmågan att ta hand om mig själv... Huset skulle hon ha, för att barnbarna skulle kunna hälsa på. E sliski räv te avokat hade hon, så jag skrev över min del av huset på henne för nästan ingenting, för fridens skull.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2003-04-22 14:39:00
|
|
Bertil |
Huset som jag byggt med mina egna händer. Knappt hade pappert torkat innan ho sålde huset, dyrt. Så nu sitter hon på Mallorca om vintern för pengarna, å bjuder barnbarna dit. Å här sitter jag i en sliten lägenhet å lyssnar på en trasig köksfläkt som underhållning, med dåli ATP. Trodde jag var snäll, men jag var visst bara dum. Å blir man behandlad som ett fumligt barn, såkanske man till slut reagerar som ett sånt...
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2003-04-22 18:25:00
|
|
Josefine |
mm tragiskt... läser med respekt, även om jag undanbeder mig kommentarer som flicka lilla, är inte liten på något sätt. Det låter verkligen för jävligt att hon körde över dig på det viset. Men om hon nu "gav upp" sin karriär för att vara hemmafru tolkar av texten att hon var det hur skulle hon då försörja sig efter skilsmässan. Om hon offrat sin ungdom, karriär o arbetsmässiga bästa ålder på att stå hemma om än otrevlig o gnällig
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2003-04-22 18:25:00
|
|
Josefine |
så var hon väl tvungen att se om sig själv efter skilsmässan? Ren överlevnadsstrategi. Om det inte varit för henne, vem hade då uppfostrat o tagit hand om barnen så du kunde jobba?
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2003-04-22 18:25:00
|
|
Josefine |
Är det inte tack vare hennes hemmavarande som du alls kunde bygga det där huset? Pengarna hon fick för huset, kan inte det gå i linje för lönen för hemarbete o uppfostran i ca 20 år. Ett par danskor räknade ju ut att räknat i arbetstid skulle en kvinna som är hemma med 3 barn tjäna 218000 per år. Rätt mkt pengar... rätt mkt gratisarbete alltså, som en hemmafru utför... Kanske kan se det så också...
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2003-04-23 16:24:00
|
|
Bertil Svensson |
Ovanstående var naturligtvis ironiskt menat. Det har aldrig förekommit och kommer aldrig att förekomma.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2003-04-23 16:28:00
|
|
Bertil |
Men det där att hon "offrade sin ungdom" låter ju så lagom kvinnligt tyck-synd-om-mig. Hur gör man då? När åren går så blir man gammal, och ungdomen förloras, oavsett vad du sysselsätter dig med, och oavsett vad du väljer att "offra" dig på. Det kommer du nog också att märka en dag.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2003-04-23 16:34:00
|
|
Bertil |
Hade jag bara haft mig själv att försörja och inte 3 munnar till att mätta, så hade det gått fan så mycket fortare att bygga det där huset kan jag ju bara upplysa om. Och hon har fått tak över huvudet, mat, kläder, bilar, semesterresor i utbyte mot en väldigt flexibel "arbets"tid. Men det är förstås inte värt något när man "offrar" sin ungdom.
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2003-04-23 16:38:00
|
|
Travesti på svar 4 |
Många kvinnor står helt handfallna efter en skilsmässa. Först har deras farsa försörjt dem. Sedan har en annan man sett till att de fått tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, nöjen, resor, cigaretter och annat de pekat på. Klart att de tar till alla knep när de en dag står ensamma. Vem ska försörja dem nu?
|
| |