|
Inlägg #1: Postat: 2003-03-27 16:48:00
|
|
Viola |
Som livets gång man blir ensam på en ö om man får leva länge.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-03-27 16:48:00
|
|
Viola |
Som livets gång man blir ensam på en ö om man får leva länge.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-03-27 16:48:00
|
|
Viola |
Som livets gång man blir ensam på en ö om man får leva länge.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-03-27 17:11:00
|
|
Viola |
Vet ej vad som hände
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-03-27 19:54:00
|
|
Bill Larsson |
Den här gillar jag som f-n. Vemod, insiktsfullhet, målande bildspråk. Det är något särskilt med övergivna stränder och öde fotbollsplaner om senhösten/vintern. Bra fångat!
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2003-03-27 21:34:00
|
|
Tina Fallgren |
Den här gillar jag! Den kändes ärlig, personlig och sommarkänslorna infinner sig direkt. Så också en llängtan inuti mig, som denna dikt väckte.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2003-03-28 19:13:00
|
|
Lelle |
Bra AC!!!!
Vi behöver vemod och melankoli ibland i våra liv...jag såg framför mig
dom här ensamma raukarna med de hest skriande måsarna i den grå skyn...där var också ett flyttfågelsträckheter det så??? med svarta starar mot den grå
betongfärgade skyn,det är då man frågar sig...är det alltid lett å vinn???
Kramar Lelle.
|
| |