|
Inlägg #1: Postat: 2003-02-27 22:20:00
|
|
Vivi |
Jag förstår det där med rubriken. Det kändes bara så. Kändes bara viktigt att foga sej i landets regler. Ett mansdominerat samhälle. Tack!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2003-02-28 08:42:00
|
|
anders |
Jag förstod det där med telefonsamtalet men annars tycker jag att det verkade vara lika viktigt att följa kvinnornas spelregler. Din man verkar ju ha varit direkt oviktig när ni var i närheten av barnet. Det tycker jag är trist. Jag vill också räknas fast jag "bara" är pappa!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2003-02-28 08:44:00
|
|
anders |
Fast texten var fin ändå.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-02-28 10:39:00
|
|
Vivi |
Det var bara vår känsla medan vi var där i landet. Pappan ville självmant hålla sej i bakgrunden, för han trodde att det förväntades av oss. Självklart har han sedan varit lika viktig. Våra känslor grundar sej på rädsla för att något skulle gå på tok medan vi var där.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2003-02-28 11:21:00
|
|
anders |
Jo men det var ju det jag menade, vems spelregler följde han då? Fast nu har du ju ändrat titeln. Man ska vara delaktig som blivande pappa men samtidigt känns det ibland som om man blir marginaliserad. Måste ha varit helt fantasktiskt att komma hem och känna att allt har gått bra!
|
| |