Livet i ledet? Nej, tack

Ja det gör jag och nej det kan det inte. Vad jag menar är att det tar ett tag att "hitta sig själv". I åldern 15-20 brukar tendensen att identifiera och definiera sig utifrån en gruppidentitet att vara stark. Helst ska det vara en outsidergrupp så att man kan känna sig missförstådd av etablissemanget. Generellt, sen finns det undantag förstås.

Ju fler som skiter i när jag går och lägger mig, desto gladare blir jag.
"Verklig individualism" säger du... Jag undrar lite försynt vad detta innebär... Jag trodde faktiskt att all individualism var verklig. Alla åsikter är verkliga, alla viljor är verkliga, man måste ta alla på allvar och lyssna till vad de har att säga, oavsett ålder, kön, religion, nationalitet osv. Sedan om du gillar åsikterna eller inte är en annan sak, men det är ändå individer som uttrycker dem.

Ja du lilla Anna, jag kände mig också mer individuell än t.ex. min pappa när jag var i din ålder. Nu vet jag att det inte var så. Du får väl återkomma om 20 år och berätta hur det blev för dig.

Fruktansvärt okonstruktivt. Återigen: Detta handlar inte om att "annonsera" för omvärlden hur annorlunda jag är. Tror du det har du ju nte förstått något av det jag sagt. Det känns totalt meningslöst att försöka diskutera med någon som inte för fram någon konstruktiv kritik överhuvudtaget, utan bara klagar på att man beter sig pubertalt, antagligen precis fått hår på pitten m.m. - jag undrar vem det är som beter sig pubertalt egentligen?

Lyssna här: Det FINNS inget facit som trillar ner i huvudet på alla fyrtioåringar.. Man KAN vara individuell "trots" att man är tjugo, för ålder sitter i huvudet inte i talet Ja men suck.. jag kommer väl förstå den dagen jag blir fyrtio. Då kan jag skratta åt min naivitet, och min inbillade individualism. Det räcker tydligen inte att vara en vuxen människa för att få vara en individ. För det säger Mike. Right..

Bra sagt flemens men jag tror nog säkert att jag vet bättre när jag blir 60 likaväl som jag nu vet bätrre än för 20 år sedan. Det tar lite tid att bli "gammal och vis" och få perspektiv på saker. Det retar tydligen gallfeber på ungtuppar och unghönor när man påpekar detta.

Tillägg till svar 12. Sen är det ju inte med automatik man blir vis bara för att man blir gammal. Jag har väl haft tur antar jag ;-

Jag tvivlar inte på att jag kommer utvecklas ju äldre jag blir. När jag blir gammal kommer jag vara en riktig klok gammal kärring. Men jag anser fortfarande att min individualism är RIKTIG, och att den FINNS och att den RÄKNAS, trots att jag är ung. forts.

Ok. Jag är ung, så därför bör inte mina åsikter väga lika tungt som en fyrtioårings, eller vad? Är dina åsikter MER RÄTT för att du är äldre än mig exempelvis? Är det så? Kom igen, omyndigförklara mig bara!

När man lyssnar på en person så tar man ju i beräkning hur mycket livserfarenhet de har när man bedömer deras uttalanden. Vad exakt är det för fel med det?