|
Inlägg #1: Postat: 2002-12-29 18:03:00
|
|
May Engvall |
Jag menar att det inte har gått särskilt lång tid sedan vi hade en liknande syn på familjens heder som vissa invandrarfamiljer har i dag. För oss har det ändrat sig snabbt på senare tid, och det ger hopp om förändring också på andra håll.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-12-29 20:54:00
|
|
Objektiv |
Uppskattar mycket din korrekta behandling av svenska språket! - Skillnad: Oäktingskapets skam förr i Sverige dels mekaniskt inlärd kyrkan, dels en rent biologisk överlevnadsstragi: Svåra levnadsvillkor, stadig man/försörjare överlevnadsfaktor. Kvinna med oäkta oförsörjda barn försvårade för alla. Nu annorlunda. - Selma L.: Saknar syn för det biologiska, frossar i sentiment, själv lesbisk, kvinnor offer.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-12-30 09:22:00
|
|
May Engvall |
Oäktingskapets skam drabbade barnet och modern men aldrig fadern. Strindberg sa att en mans förbannelse är att han inte kan veta säkert om han är fadern. Det tycker jag inte är någon förbannelse att tala om jämfört med att kvinnan förr inte hade makten över sin sexualitet. Skammen att vara ogift mor försvann när P-pillret kom och kvinnan kunde välja om hon ville bli mor eller inte.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2003-01-03 21:25:00
|
|
Inger |
Hej May, förstår ditt inlägg. Bara några reflektioner: Man behöver inte gå så långt tillbaka till seklets början! P-pillret nådde bara de välbeställda samt ända in på 70-talet tvångssteriliserades kvinnor av s k sociala skäl. De var gravida och ogifta, alt. hade "fel" fädrar o s v. Vidare, var det inte ovanligt att man lämnade sina oäkta barn kvar hos någon och som man inte kyrkoförde när man flyttade till en annan socken.
|
| |