|
Inlägg #1: Postat: 2002-12-14 23:56:00
|
|
Uno Hansson |
Med elektroniska pengar som fungerar via datanäten så kan transaktions- och förnyelsekostnaderna bli försumbara. Jämför detta med alla kostnader för alla skatte- och bidragshanteringar. Dessa kostnader skulle bli helt onödiga om den demokratiskt beslutade offentligsektorn betalade löner och upphandlingar med nyutgivna pengar varje månad. Samtidigt som systemet enligt demokratiska beslut noga kontrollerade nedskrivningen av värdet på förra månadens och de tidigare utgivna pengarna.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-12-14 23:58:00
|
|
Uno Hansson |
Denna aningslöshet och ovilja att förstå sammanhangen vid användningen av det nuvarande penningsystemet gäller de allra flesta politiker, ekonomer, journalister och alldeles för många andra människor. Särskilt som det är uppenbart att 97 – 98 förlorar på att använda bankutlåningssystemets pengar som bytessymbol. Vid alla tillfällen som man byter till sig något för de pengar som ens utförda arbete inbringat, så är det någon annan som får arbetsfri ränta.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-12-15 00:01:00
|
|
Uno Hansson |
Praktiskt taget alla som producerar och distribuerar det som köps med pengar som bytesmedel för utfört arbete har lånat eller lånat ut pengar mot ränta. Detta fördyrar ju bytet med i snitt 30 enl. SCB 1993; det blir en helt funktionsonödig transaktionskostnad som kapitalsamlarna tillgodogör sig. Samtidigt som detta hämmar cirkulationen på varu- och tjänstemarknaden.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-12-15 00:04:00
|
|
Uno Hansson |
Visste man att de pengar som var i omlopp hade en nedskrivning jfr. med inflation på exempelvis tio procent varje månad så skulle de mest penningalerta försöka få dem att cirkulera så många gånger som möjligt innan de blev helt värdelösa. Samtidigt som man visste att ju mer av regionala pengar som användes inom en viss region ju mer skulle komma in på vars och ens baskonto hos medborgarna inom regionen.
|
| |