Död åt marknadsliberalismen

Jag förstår inte riktigt ditt inlägg. Jag anser att marknadsliberalismen och marknadstänkandet numera genomsyrar hela samhället. Just det faktum att AMS propagerar för ett sådant tänkande är bisarrt. Det visar hur långt det har gått.

AMS använder en sådan vokabulär visar snarare att de är sena att haka på en trend de överhuvudtaget inte förstår. de verkar mer se det som ett bekvämt sätt att slippa hjälpa människor. Att vi betraktar oss mer som konsumenter än som medmänniskor tror jag beror på att vi vant oss vid att samhället skall ta hand om allt det jobbiga, och nu när det inte finns pengar till det längre sitter vi bara på arslet och skriker att någon måste göra något.

Invändning: Det handlar inte alls om att "samhället ska ta hand om allt det jobbiga". Det handlar som jag ser det om att samhället MÅSTE betrakta människorna som medborgare i första hand, inte kunder eller konsumenter. Släpper man det grundläggande solidariska synsättet har samhället redan rämnat. Vi får klantänkande och ren kamp för överlevnad.

Det är nog VI som betraktar oss som konsumenter, vi hävdar att vi "köpt" något för våra skattepengar, och sedan gnäller vi när vi inte får det. Staten ser på oss som den allltid gjort, det vill säga som sin fårskock. Man kunde önska att staen skulle uppträda med respekt gentemot medborgarna, men det har aldrig hittils skett i något land.

Vad jag menar är att det måste finnas en respekt för människan som ett outgrundligt mysterium - också i arbetslivet. Varje människa är oändligt rik, vad gäller känslor, potential etcetera. Detta gäller också de lägsta i samhället, naturligtvis.

Michael: Inte ens de som inte har samma förmåga att ge lika mycket som andra?

Aldrig har jag sagt att alla ska ge lika mycket. Bara att alla ska ge EFTER FÖRMÅGA faktiskt ett marxistiskt favorit-begrepp. Vissa vänstermänniskor tycks dock vilja att det ska regna manna från himlen, så att man kan få vad man vill utan motprestation.

Det där med att vissa vänstermänniskor vill ha utan att ge något, är rena fördomar och de stämmer inte alls. SJälvklart är fattigdomen problemet, men pengarna i samhället finns ju och det är genom att minska klyftorna, dvs omfördela pengarna som vi kan lösa fattigdomen. Ett samhälle utan skillnader eller klyftor tror väl knappt någon på nuförtiden, men skillnaderna följer ingen rimlig logik.

... medan socialister tror på människan och att de gör allt som står i deras makt för att få ett så bra liv som möjligt och ingen människa jag träffat tycker det är kul att gå arbetsllös mer än 3 månader och oroa sig över hur pengarna ska räcka varenda månad i kanske resten av livet.

TJ: Dina resonemang är felaktiga! Ekonomisk tillväxt är inte endast beroende av hur många som jobbar, det viktiga är produktiviteten. Jag tror inte att alla arbetslösa är lata: Många gör allt som står i deras makt att skaffa nya jobb eller starta egna företag. Vissa väntar dock bara på att ett nyt arbete ska ralma ner i knät på dem.