112 dagar kärlek slutar här

Inlägg #1: Postat: 2002-09-10 10:19:00
Monkan
Nu känner jag för att ge dig en kram...
Inlägg #2: Postat: 2002-09-10 11:23:00
Sanna Parkell
Jag hoppas att du orkar finnas där för din syster under en lång tid framöver. Även om hon verkar stark kan känslorna blomma upp senare, kanske flera år efteråt. Jag beundrar henne för att hon föder sitt barn, och jag är nästan säker på att det kommer göra att allt känns bättre efteråt. Lycka till! Kramar från mig
Inlägg #3: Postat: 2002-09-10 12:44:00
X-man
Oj... Jag känner mig överväldigad... Av sorg och medkänsla...
Inlägg #4: Postat: 2002-09-10 16:06:00
Angelica
Jag gråter med er.
Inlägg #5: Postat: 2002-09-10 17:50:00
Anna Li
Oj, vilken bra text om ett så svårt ämne! Tyvärr är det inte så ovanligt som man tror att allt inte går som på räls. Men det tillhör de där sakerna i livet som man inte pratar så högt om. Personligen känner jag både en kvinna som kommit in på förlossningen för att föda och fått höra att barnet var dött, samt en kvinna vars tvillingar dog i magen i 8;e månaden.
Inlägg #6: Postat: 2002-09-10 18:46:00
Vejen
Hon har ett stort stöd i en underbart medkännande bror! Hjärtat snörps ihop av ditt engagemang, tänker på er!
Inlägg #7: Postat: 2002-09-10 19:47:00
Carola
Underbara ord till din syster. Förstår hur det känns att stå brevid sin syster och känna förtvivlan. Var med min syster när hon födde sin förstfödda tös. Det var fel, allt blev fel och vi visste att det bara handlade om dagar. Hon levde i två dagar och hon var världens vackraste. Dina ord, ge dom till din syster, de är så vackra.
Inlägg #8: Postat: 2002-09-11 16:31:00
Vivi-Ann
Underbart skrivet, Conny. Jag önskar att jag hade haft dej som bror, när jag förlorade mitt barn. Du är så otroligt förstående, fast du sörjer med din älskade syster. Finns till för henne med din kärlek. Det är bara tiden som kan göra att sorgen blir lättare att bära. Så är min upplevelse. Sköt om er!!!!
Inlägg #9: Postat: 2002-09-13 08:03:00
*systern*
Tack Conny för dessa fina och värmande ord på vägen! Läser här att detta berört många, inte så konstigt när du skriver så underbart.
Vi ger inte upp, hoppet är ju det sista som överger en!!
Älskar dig Conny! Marie
Laddar...